1902 slår två av Stockholms främsta detaljhandelsföretag ihop sig och bildar Nordiska Kompaniet. Det är Karl Ludvig Lundberg, med affärshus på Stureplan och sina rötter i Nyköping, och Josef Sachs som hade "Pariserbazaren" på Regeringsgatan. Tillsammans öppnar de det första Nordiska Kompaniet i K M Lundbergs hus på Stureplan.

Redan 1904 startar Nordiska Kompaniet sin möbeltillverkning i Nyköping. De stora verkstäderna låg bara ett stenkast från Sörmlands museum, nära nuvarande hotell Kompaniet. Där jobbade som mest omkring 500 personer. I dag är allt rivet, knappt ett spår finns kvar. Men möblerna finns och med dem minnena efter de skickliga hantverkarna och de berömda formgivarna som var knutna till Nordiska Kompaniets möbelverkstäder, från 1904 och fram till 1973 när de sista verkstadsarbetarna lämnade lokalerna. Det här är en viktig del av svensk designhistoria.

Varuhuset och verkstäderna

NK:s två grundare har stora ambitioner. Båda drömmer om ett modernt varuhus efter fransk förebild, med allt under ett tak. En lämplig tomt finns på Hamngatan och Ferdinand Boberg anlitas som arkitekt. Men vid byggstarten 1912 hoppar Karl Ludvig Lundberg av, och när det toppmoderna varuhuset på Hamngatan öppnar 1915 står Joseph Sachs som ensam ägare.

När NK:s verkstäder öppnade i Nyköping 1904 fanns ett av Sveriges första stämpelur på plats. Det var en nymodighet från Tyskland som kallades tidsregistreringsapparat. Det här gillades inte av arbetarna. Vid sen instämpling fick man böta 25 öre, och blev det kö vid stämpeluret riskerade man förstås att behöva betala. 

En lördag 1905 gick därför hela personalstyrkan om 300 personer ut i strejk och demonstrerade på slottsvallarna vid Nyköpingshus.Resultatet blev en kompromiss. Bötesbeloppet sänktes till tio öre och pengarna fick disponeras av arbetarna "till bibliotek eller läsestuga". Tidsregistreringsapparaten är tillverkad av Bürk-Bundy, Tyskland, tidigt 1900-tal. Foto: Björn Dahlgren. SLM 27442, Sörmlands museum.

Hela inredningen är tillverkad vid verkstäderna i Nyköping, som redan varit i gång i tio år. Där tillverkas också allt som säljs på den lyxiga möbelavdelningen. Men varför väljer man att lägga möbeltillverkningen just i Nyköping, tio mil från varuhuset? Det finns flera förklaringar. Här finns järnväg, elkraft och en hamn med lastkaj, dessutom närhet till sörmländska skogar fulla av björk och furu. Men Nyköping är också staden där en av grundarna, Karl Ludvig Lundberg, föddes. Här hade hans far 1843 startat en garnbod som så småningom skulle flytta till Stockholm och bli början till ett av stadens ledande affärsföretag.

Stilmöbler och jugend för rika köpare

I början vänder sig NK till en kundkrets med gott om pengar. De flesta möblerna tillverkas på beställning, och till största delen för hand. Det som efterfrågas är stilmöbler i nybarock, nyrokoko och nyrenässans, eller i jugend. De stora konst- och industriutställningar som arrangeras runtom i Sverige är viktiga reklamplatser och NK deltar i flera. Och nu öppnas också tre filialer utomlands – i Sankt Petersburg, Moskva och Buenos Aires!
Ofta är det svårt att veta vilka som formgav möblerna från den här tiden, namnen är inget som används i marknadsföringen. Och samma sak gäller, som alltid, snickarmästarna, bildhuggarna, förgyllarna, bonarna och alla andra skickliga hantverkare som låg bakom praktpjäserna.

Foton: Björn Dahlgren. SLM 11448-2, Sörmlands museum.

Jugendfåtöljen i modell Kuba är tillverkad i bonad mahogny med stoppad sits och rygg. Den är ritad 1909 av David Blomberg som var NK:s chefsarkitekt åren 1902–1917. Han ritade själv många möbler för NK, men det absolut största avtrycket han gjort är logotypen. Det var David Blomberg som formgav de klassiska bokstäverna i en cirkel, och loggan är i princip oförändrad sedan 1902. 

Foton: Björn Dahlgren. I privat ägo.

Den förgyllda karmstolen och piedestalen i modell Necker är gjorda i gustaviansk stil 1915, formgivaren är okänd. Kunderna som NK vände sig till i början var folk med pengar. De efterfrågade nytillverkade möbler i äldre stilar som passade i ståndsmässiga hem, som vid den här tiden var mörka och överlastade med dyrbara material, prydnadsföremål, tunga draperier, fransar och tofsar. Varuhusets möbelformgivning dominerades av detta högborgerliga inredningsideal ända fram till mitten av 1920-talet. Tillverkningen krävde ett omsorgsfullt hantverk: skulptering av utsmyckningsdetaljer, förgyllning och behandling av träslag. Den industriella delen av produktionen omfattade bara sågning, hyvling och tillverkning av stommarna till de olika möblemangen. 

Bildhuggare på rad i NK:s möbelverkstäder 1905. Till höger syns två unga lärlingspojkar vid fanerpressarna.
Fotograf okänd. SLM R202-84-6, Sörmlands museum.

Prestigefyllda uppdrag och kritiserad lyx

1920-talets NK-möbler präglas av elegans och exklusivitet. Nu läggs grunden till den svenska formgivningens goda rykte internationellt och NK spelar en viktig roll. De allra främsta formgivarna knyts till företaget och prestigefyllda inredningsuppdrag avlöser varandra: från Nyköping fraktas inredning till exempelvis Stadshuset, Konserthuset och Stadsbiblioteket i Stockholm. Möblerna visas upp på stora utställningar världen över, bland annat i Paris och Barcelona.

Den strama stolen i grått och vitt är ritad av Gunnar Asplund till Stockholms stadshus, som stod klart 1923. Foto Björn Dahlgren. Stockholms stadshus.

Stolen ingår i en serie möbler i klassicerande stil formgivna för den så kallade Rådsgången och är exempel på svensk tjugotalsklassicism, en stilriktning som brukar kallas "Swedish grace".

Men det är en brytningstid. Stockholmsutställningen 1930 brukar räknas som funktionalismens genombrott i Sverige. Arkitekterna som stod bakom hade sociala ambitioner och ville få folk att ändra sina bostadsvanor. De ville höja bostadsstandarden genom standardisering och massproduktion. Fyra miljoner besöker utställningsområdet under sommaren och NK är den största utställaren. Men även här är det lyxmöbler i exklusiva träslag som företaget visar upp. Kritiken blir hård.

Foto: Björn Dahlgren. I privat ägo.

Bordet i modell Mora är formgivet av Axel Einar Hjorth och ingick i en hallmöbel för Stockholmsutställningen 1930. Det är gjort i en speciell bemålningsteknik – krackelering (a craquelée på franska). Metoden, som Hjorth skulle använda ofta, förklaras i en recension från tiden:

"Idén har kommit från Frankrike, men först nu börjat användas av våra svenska möbelarkitekter. Behandlingen lär vara rätt omständlig och för att uppnå den önskade effekten med de ojämna, marmorliknande ränderna fordras flera ommålningar och en särskilt långsam upptorkning av färgen efter sista strykningen."

NK var den största utställaren av möbler på Stockholmsutställningen och de flesta var ritade av chefsarkitekten Axel Einar Hjorth. Men de stod i skarp kontrast till utställningens ambition – att visa möbler för standardisering och massproduktion. Vissa kritiker blev så upprörda att de uppfann nya begrepp för varuhusets möbler: "kvasi-", "pseudo-" eller "profitfunktionalism".

På andra våningen i NK:s verkstäder låg snickerilokalen, ovanpå maskinhallen. I förgrunden syns stolmakare. Bilden tagen i samband med verkstädernas 25-årsjubileum 1929. Foto: Eric Kling. SLM A28-594, Sörmlands museum.

Sportstugemöbler och tidig serietillverkning

1929 presenterar NK sina första sportstugemöbler. Robusta och stadiga i furu – de sticker verkligen ut från varuhusets exklusiva sortiment. Det börjar bli populärt att bygga sportstugor utanför storstäderna och passande inredning behövs. Bakom de radikala och egensinniga möblerna står NK:s chefsarkitekt sedan 1927, Axel Einar Hjorth. När sportstugemöblerna plötsligt kom i ropet igen kring 2010 hade många stått bortglömda i sommarstugor och på vindar, eller för länge sedan slängts bort. I dag säljs de för hundratusentals kronor på internationella auktioner.
Ett resultat av Stockholmsutställningen 1930 blir tillverkning av seriemöbler, som modellen Typenko från 1932. Men det skulle ta några år till innan arbetet i verkstäderna moderniseras och man på allvar kan börja tillverka billigare möbler för en större kundkrets.

Foto: Björn Dahlgren. I privat ägo.

Stolarna i modell Sport (1933), Lovö (1932), Sandhamn (1929) och Utö (1932) är alla exempel på sportstugemöbler ritade av Axel Einar Hjorth. De allra första, modellen Sandhamn, presenterades på NK:s vårutställning i varuhuset 1929. De originella möblerna som kombinerade allmogens enkelhet med ett modernt formspråk ställdes ut i en uppbyggd fiskarstuga. NK:s möbler utfördes vanligtvis i exklusiva träslag, men de här gjordes i syrebetsad furu där handsmiddda spikar och beslag fick synas. Resultatet blev en egensinnig och primitiv modernism, utan internationella motsvarigheter.

Foto: Björn Dahlgren. I privat ägo.

De här tre stolarna i bonad björk ingår i möbelserien Typenko som lanseras på NK:s vårutställning 1932. Formgivaren är Axel Einar Hjorth. Typenko hade hantverksmässiga inslag, men producerades i mindre serier och utan utsmyckande detaljer. Syftet var att ersätta de dyra möbelgarnityren (hela grupper som hörde ihop) med billigare möbler som kunden själv kunde kombinera. I stället för indelningen vardagsrums- eller matsalsmöbler lanserades möblerna nu som exempelvis sitt- eller förvaringsmöbler. Initialt bestod Typenko av 41 olika delar varav 14 är sittmöbler. Tanken var också att en seriemöbel skulle finnas tillgänglig för omedelbar leverans till kunden och inte behöva beställas i förväg. Typenko skulle följas av fler seriemodeller som exempelvis Record, presenterad året efter.

Verkstädernas sågverk med furor längst fram. Bilden tagen i samband med verkstädernas 25-årsjubileum 1929. Foto: Eric Kling. Sörmlands museum.

Massproduktion och platta paket

1947 öppnar avdelningen NK-bo på varuhuset i Stockholm och ett nytt kapitel tar sin början. På NK-bo finns ett billigare, serietillverkat sortiment som säljs i platta paket och skruvas ihop av kunden. Triva-Bygg heter serien och bakom idén står arkitekterna Elias Svedberg, Lena Larsson och Erik Wörtz. I linje med tidens tankar om nya, moderna och rationella bostadsvanor anordnar NK-bo kurser och utställningar, och möblerna presenteras i realistiska hemmiljöer. NK var alltså före Ikea med både platta paket och hemmiljöer!

Triva-serien innebär en revolution i svensk möbelproduktion. Mellan 1950 och 1975 fördubblas de svenska konsumenternas köpkraft, serien växer och utvecklas, nya formgivare anlitas. På verkstäderna i Nyköping ställer man om och rationaliserar med nya maskiner och funktioner, men allt görs fortfarande i fabriken: tapetserararbete, möbelsnickeri och metallkonstruktioner.

Foto: Björn Dahlgren. SLM 32581,Sörmlands museum.

Safarifåtöljen är en del av Triva-Bygg och formgavs av Elias Svedberg omkring 1944. Sits och rygg är klädda med tyget Tulipuu av Viola Gråsten. Med orden "Ni behöver endast en skruvmejsel". marknadsfördes möbelserien Triva-Bygg som kom i produktion 1945 och blev en stor succé. Elias Svedberg ritade de första Triva-möblerna för NK redan 1940. Det var hantverksmässigt tillverkade utställningsmöbler, men det fanns planer på serietillverkning till lägre pris. Tillsammans med inredningsarkitekterna Lena Larsson och Erik Wörtz vann han en möbeltävling 1943 med bidraget "Ta i trä", en monteringsbar stol levererad i ett platt paket. Konceptet utvecklades och Triva blev ett eget bolag inom NK-koncernen som skulle finnas kvar under 20 år.

Foto: Björn Dahlgren. SLM 14079, Sörmlands museum.

Fåtöljen Stor Adam och taburetten Fikonlövet ingick i salongsgruppen Paradiset som blev Kerstin Hörlin-Holmquists mest kända möbler. De hade en stomme av formgjuten lättplast och var stoppade med skumgummi. Genom att dela en fåtölj och limma ett mellanstycke fick man en soffa. De mjuka, rundade formerna var inspirerade av Carl Malmstens möbler och det sena 1800-talets så kallade emmafåtöljer. Möblerna ingick i Triva-serien, presenterades 1958 och hade enligt katalogen "en gammaldags charm och en mjuk, rund vänlighet, som ger trevnad som varar". Modellen blev en omedelbar succé och en stapelvara på NK:s mer ungdomliga avdelning NK-bo.

Tapetsering av möbler i Kerstin Hörlin-Holmquists Triva-modeller Paradiset och Familjen vid NK:s verkstäder i Nyköping omkring 1962.
Foto: Gunnar Wåhlén. SLM R203-84-6, Sörmlands museum.

Kontor, representation och licenstillverkning

1966 slutar NK att tillverka möbler för hem och inriktar sig helt på kontorsmöbler och inredningar. Den offentliga sektorn i Sverige expanderar och det finns mängder av nya arbetsplatser och kontor som behöver inredas. Men NK får också många prestigefyllda uppdrag vid den här tiden, som direktörsrum, sammanträdeslokaler, hotell och banker. NK inreder amerikanska ambassaden och Sovjetunionens beskickningsbyggnad i Stockholm liksom amerikanska ambassaden i Moskva. Det kanske mest ärofyllda uppdraget är FN:s centrala bibliotek i New York, "The Dag Hammarskjöld Library", 1962.
Redan på 1950-talet får NK ensamrätt i Sverige att licenstillverka möbler åt det amerikanska företaget Knoll. Det betyder att möbler av internationellt kända formgivare som Harry Bertoia, Ludwig Mies van der Rohe och Florence Knoll tillverkas på löpande band vid verkstäderna på Folkungavägen i Nyköping.

Foto: Björn Dahlgren. SLM 30888-2, Sörmlands museum.

Fåtöljen "Diamond Chair" från 1950 tillverkade NK:s verkstäder på licens av den amerikanska möbelfirman Knoll. När Knoll rekryterade skulptören Harry Bertoia ställdes inga krav på honom att producera möbler. Han fick tillgång till en metallverkstad i anslutning till fabriken, ombads experimentera och meddela om han fick fram något intressant. Resultatet två år senare var en kollektion sittmöbler av formad och svetsad ståltråd, färdig för massproduktion. NK fick licens för att tillverka möblerna i Sverige och presenterade dem på möbelmässan i Göteborg 1955. Möbelserien blev en av 1900-talets designklassiker och faktiskt den enda som Harry Bertoia formgav.

Foto: Björn Dahlgren. SLM 15137, Sörmlands museum.

Skrivbordet i valnöt med underrede av svartlackerad metall användes fram till 1999 på Sörmlands museum av den dåvarande museichefen. Det är formgivet av Florence Knoll omkring 1952. NK:s verkstäder fick 1954 i uppdrag att tillverka inredningen för de nybyggda amerikanska ambassaderna i Stockholm och Köpenhamn. Inredningen var ritad av det amerikanska företaget Knoll med möbler av internationellt välkända arkitekter och formgivare som Ludwig Mies van der Rohe, Marcel Breuer, Florence Knoll och Eero Saarinen. För arbetets ledning stod Knolls representant, inredningsarkitekten Susan Tucker, som efteråt skulle bli anställd av NK. Ambassadernas representativa kontorsmöbler, den så kallade K-serien där skrivbordet här ingår, fick NK licens för att tillverka och sälja på den svenska marknaden.

NK:s verkstäder under 1960-talet. Tempoarbete, rationalitet och serieproduktion präglar verksamheten och det mänskliga inslaget blir med tiden allt mindre.
Fotograf okänd. SLM RR129-00-3, Sörmlands museum.

Kompanisterna

Det anses fint att jobba på NK – inte bara i varuhuset utan även på verkstäderna. De anställda i Nyköping kallas "kompanisterna", en hederstitel. De är kända för att vara propert klädda, men bara en bär uniform: Johan Arvid Hellkvist som dagligen kör den stora madrasserade möbelbussen mellan Nyköping och Stockholm. De som arbetar vid verkstäderna har rabatt i varuhuset och kan passa på att beställa varor som levereras med bussen. För att lösa bostadsfrågan bildar de anställda en egnahemsförening och mellan 1909 och 1916 byggs 46 hus i det område som i dag kallas Östra Villastaden.

NK-villan, ritad av Ferdinand Boberg, var NK:s utställningspaviljong på Norrköpingsutställningen 1906. Därefter skänktes den till verkstädernas anställda och flyttades till Nyköping. Foto: Frida Hall. Bildgruppen Nyköping.

Annars kretsar det mesta kring NK-villan vid Nyköpingsån, verkstadsarbetarnas egen samlingslokal. Där hålls fackmöten, där övar musikkåren och villan kan hyras för bröllop och andra fester, NK:s husmorsförening har sina möten där, det finns bibliotek och så småningom lekskola. I den här filmen kan du upptäcka mer om Kompanisterna och deras arbete och liv i Nyköping. 

Kontoristerna Sonja Filipsson och Lilly Johansson vid NK-villan i början av 1940-talet. Fotograf okänd. SLM P2019-0519, Sörmlands museum.

Arbetsskåp som ursprungligen kommer från NK:s verkstäder. Skåpet köptes av verkstadsanställde Lars Dahl vid en renovering av verkstädernas lokaler.
Foto: Björn Dahlgren. SLM 30898-1, Sörmlands museum.

Slutet

Den 15 maj 1973 stämplar de sista anställda ut. Man kan då se tillbaka på en epok där toppskiktet av svenska designmöbler lämnat verkstäderna, men också järnsängar till 71 svenska sjukhus, stolar till hundratals biografer, mer än 150 segelbåtar och Hötorgsskrapornas fasader. Trots en ständig anpassning till marknaden är det inte längre lönsamt. NK är en av många möbeltillverkare som går i graven vid den här tiden, då trenden är att företagen blir större och färre.

Lunchrummet i före detta NK:s verkstäder 1984. Efter att verksamheten lades ner 1973 användes byggnaderna av Saab-ANA. Fabriken revs 1985. Foto: Jeanette Klerström. SLM S10-84-36, Sörmlands museum.

1985 rivs verkstäderna efter att under en tid ha använts av biltillverkaren Saab och ersätts av bostäder. Kontorsbyggnaden, som fanns redan innan verkstäderna byggdes, står fortfarande kvar. Och NK-villan vid Nyköpingsån förstås, som spelat en så stor roll för de anställda under fritiden.

Utställningen "NK:s möbler"

Är du intresserad av att upptäcka fler möbler och berättelser om NK:s verkstäder? Du kan besöka utställningen "NK:s möbler" fram till den 10 mars 2024 på Sörmlands museum. Boken till utställningen finns att köpa i museets butik.