Logotyp

Vintersömn

En målning av ett vinterlandskap med stuga i snö

För att överleva vintern här uppe i Norden har djuren utvecklat olika strategier för att handskas med kylan och svårigheten att skaffa mat.

Grävling

Det är inte så ofta man har turen att får se en levande grävling trots att det ett mycket vanligt djur eftersom de sover på dagarna och vaknar när det börjar skymma. Tyvärr är det desto vanligare att man ser överkörda grävlingar liggande längs vägarna - upp emot 30 000 grävlingar dödas i trafiken varje år. 

En grävling framfött sitt grytt.

Grävlingen hör till mårddjuren och det hörs på namnet vad den gör allra bäst – gräver! De breda kraftiga labbarna med långa klor är perfekta grävskopor. Grytet, det är vad man kallar grävlingens bo, kan vara jättelika underjordiska labyrinter av gångar och kammare där flera par med sina nya och halvvuxna ungar bor i olika delar. När kvällen kommer lämnar grävlingen grytet för att ge sig ut och patrullera sitt revir och leta mat. Om man tittar på marken omkring ett grävlingsgryt hittar man ofta små runda toalettgropar.

En teckning av en grupp människor och hundar som jagar grävlingar

Länge ansågs grävlingen vara en blodtörstig jägare och farlig för människor. När man var på grävlingsjakt skulle stövelskaften fyllas med träkol eller knäckebröd eftersom man trodde att en grävling inte slutar bita förrän den hör krasandet av ben som krossas. Grävlingen är mycket riktigt ett rovdjur, men med sin dåliga syn och lite klumpiga rörelser är den inte någon vidare bra jägare och dess favoritbyte är daggmaskar!

En teckning av en fräsande grävling

Grävlingen är specialist på att fånga mask. Den kan äta upp till 200 maskar per natt om det är regnigt. Förutom mask äter grävlingen allt möjligt. Säd, bär, fallfrukt, sniglar, skalbaggar, möss och döda djur står på matsedeln. Man säger att grävlingen är allätare.

På hösten är det dags att göra i ordning grytet inför vintersömnen. Grävlingen bäddar och gör det bekvämt för sig med löv och gräs. Här nere sover den sig igenom vintern eftersom den inte kan hitta mat när marken är frusen eller täckt med snö. Den ligger inte i dvala utan kan vakna till då och då och ge sig ut på en liten promenad.

För att kunna överleva hela vintern utan mat måste grävlingen äta sig ordentligt fet på hösten. I enstaka fall kan hanarna då väga så mycket som 20 kg. Grävlingar väger normalt mellan 6–16 kg. När det är dags att vakna igen på våren kan den ha tappat så mycket som hälften av vikten den hade när den somnade på hösten.

En uppstoppad grävling

Förmågan att lagra på sig mycket fett är en av anledningarna till att man har jagat grävling. Man åt köttet och fettet användes som skosmörja. Av den långa pälsen gör man fortfarande rakborstar, sminkborstar och målarpenslar.

Hur klarar de andra djuren i skärgården vintern?

De flesta av "våra" fåglar har löst problemet genom att flytta till varmare trakter. Vissa flyttar långt och till samma plats varje år, som svalorna som tillbringar vintern i södra Afrika. Andra arter, som trastar och gräsänder, flyttar bara så långt som de behöver för att hitta mat. Även vissa fladdermöss och en del insekter som amiralen, en fjäril, flyttar söderut på hösten.

En gammal teckning av en igelkott och en grävling

Men alla har inte lika lätt att lämna landet som fåglarna. För att igelkottar, fladdermöss och hasselmöss ska överleva den kalla årstiden måste de sänka kroppstemperaturen och därmed ämnesomsättningen mycket kraftigt – de går i vinterdvala. Livet ställs in på sparlåga. Hjärtat slår långsammare och de andas mindre. Kroppens energibehov blir då mycket mindre och det fett de lagrat på sig under hösten räcker länge, förhoppningsvis hela vintern. Det gäller också att välja sitt "sovrum" med omsorg, så att det skyddar mot kylan. Om igelkottens kroppstemperatur blir farligt låg höjs ämnesomsättningen automatiskt så att djuret blir varmare och undviker att frysa till is.

Växelvarma djur

Även grod- och kräldjur ligger i dvala på vintern. De är växelvarma och deras temperatur följer omgivningens. För bland annat ormar är det därför nödvändigt att hitta väl isolerade hålor där kylan inte tränger ned för att de inte ska frysa ihjäl. På bra övervintringsplatser kan flera ormar samsas om utrymmet.

En citronfjäril sitter på en blomma

En citronfjäril som sitter på en blomma.

Även de flesta insekterna övervintrar i dvala. Olika arter övervintrar i olika utvecklingsstadier. Många fjärilar övervintrar som larver, andra som puppor, några som ägg och bara ett fåtal som "vuxna". Fjärilar som man ser tidigt på våren och sommaren, som nässelfjäril och citronfjäril, har övervintrat som vuxna. Insekter håller ungefär samma temperatur som omgivningen. För att inte frysa ihjäl kan en del insekter öka halterna av glycerol i kroppen. Det sänker fryspunkten ungefär som glykol i kylarvätskan i en bil.

Aktiv hela året runt

Fem rådjur i snön

En grupp av rådjur i snön

Andra djurarter är aktiva hela vintern. Älgar, rådjur och lodjur är några exempel. Även de vinteraktiva djuren äter upp sig på hösten för att få ett lager av underhudsfett och de byter till en tätare vinterpäls. Vissa, som skogsharen, byter dessutom färg på pälsen för att inte synas i snön.

Fåglar burrar upp sig så att det blir mer luft i fjäderdräkten vilket gör att de håller värmen bättre. Det är också stor skillnad mellan att vara ute på en åker och inne i en skog en kall vinternatt. Det kan skilja upp till tio grader i temperatur och i skydd under en tät gran blir kylan ännu mindre.

En blåmes i vintern

En blåmes i vintern

Eftersom födan håller igång ämnesomsättningen som i sin tur bildar värme, behöver vinteraktiva djur äta mycket. Ett sätt att klara av vintern är att samla på sig ett ordentligt lager av mat innan kylan kommer. Exempelvis ekorren lägger upp stora förråd av ekollon och nötter. Det är dessa förråd samt frön från gran- och tallkottar som är ekorrens vintermat. Blir det ordentligt kallt kan även ekorren sova för att spara energi.

Skogen är inte bara en viktig livsmiljö för en mängd arter, utan har också alltid varit essentiell för människans försörjning. Lär dig mer om skogens betydelse i nästa kapitel.