Ända sedan inlandsisen smälte bort för mer än 10 000 år sedan har människor levt som kustbor vid Östersjön. Här har havet ända in i modern tid varit den viktigaste resursen för att överleva.  

De första fiskarbönderna

Under medeltiden, för cirka 1000 år sedan, fick Sörmlands skärgård sina första bofasta fiskarbönder. Fisket var i huvudsak ett husbehovsfiske som tillsammans med jordbruk, boskapsskötsel och jakt på säl och sjöfågel försörjde människorna. Man fiskade året runt, men framför allt vid strömmingssäsongen under vår och höst.

Teknisk utveckling i skärgården

Utvecklingen av redskap och båtar i skärgården gick sakta. I början av 1900-talet fiskade man mest med små öppna båtar utan motor. Men för drygt hundra år sedan började motorer att användas i fiskebåtarna. Därefter gick utvecklingen desto snabbare. 

Här kring Stendörren var Amandus Sjöberg på Grisskär den första att skaffa motor. Året var 1907.
Bild: Amandus Sjöberg i sin första motorbåt vid Fiskbron i Nyköping, omkring 1900. Sörmlands museum, Public Domain.

Under andra världskriget var efterfrågan på fisk mycket stor och fisket var lönsamt. Det rådde goda tider i skärgården. Efter kriget fortsatte den tekniska utvecklingen. Ekolod, större fartyg, mer hållbara fångstredskap av nylon och möjlighet att kyla fångsten underlättade fisket.

Vi drog skötar under maj, juni och juli månad. Då klev man upp och började arbeta vid 01.00 på natten. Ibland fanns det tonvis med fisk att plocka ur näten.
Elsa Matilda Källman

Numera tas huvuddelen av fångsterna av ett litet antal stora fiskefartyg ute på öppet hav. Det småskaliga yrkes- och husbehovsfisket dör ut och med det går en viktig del av kustkulturen förlorad.

Elis Pettersson och Gustav Frank lägger en fisknot, 1928. Elis är från Östergården på Ringsö och Gustav är fiskardräng. Elis har läderstövlar och Gustav har moderna och ännu sällsynta gummistövlar.
Bild: Elis Pettersson och Gustav Frank i sundet mellan Ringsö och Bergö 1928. Sörmlands museum, Public Domain.

Karl Söderlund och Axel Sundström på Hasselö i början av 1920-talet. Axel är i färd med att ta ner ett nät som har torkat medan Karl kommer från sjön med fisk i sin nätkasse. Gistvallen var den plats där näten hängdes upp för att torka och ses över. Bild: Sörmlands museum, Public Domain.

Samtidigt som vi fått färre yrkesfiskare har antalet fritidsfiskare ökat och över en miljon människor fritidsfiskare i Sverige. Sedan 1985 har allmänheten rätt till fritt fiske med handredskap längs hela kusten och sportfisket blivit en miljardindustri.

Torskfisket i Östersjön

Som mest fångades 400 000 ton torsk per år i Östersjön öster om Bornholm. När vår övergödning av havet sedan ökade och medförde växande områden med syrefria bottnar minskade torsken. Den behöver syre nere vid de djupa bottnarna för att kunna föröka sig – utan syre dör rommen. Läs mer om det här ämnet i kapitlet om havsbottnar. 

Trots att torsken minskade i Östersjön fortsatte den att fiskas hårt. Idag har vi ett torskbestånd med få, små och magra torskar som är hårt drabbade av parasiter. De stora torskarna är sedan länge uppfiskade. När nu de kvarvarande små torskarna konkurrerar med varandra och andra fiskarter, som har kunnat öka i frånvaron av stor torsk, räcker inte födan till. Torsken svälter.

Den tillåtna fångstkvoten år 2019 i Östersjön öster om Bornholm är satt till 24 000 ton av EU. Det är en enorm minskning från rekordet på 400 000 ton, men ändå 50 procent mer än den mängd torsk som Internationella havsforskningsrådet, ICES, menar kan fiskas upp under 2019 utan att utarma beståndet ytterligare. Vi fortsätter alltså än idag att fiska hårdare än vad forskarna menar är hållbart.
Bild: Skolplansch. Max Richter, Förlag Gunnar Saietz AB, Stockholm. Sörmlands museum, CC BY-SA.

Industrifiskets påverkan på biologiska mångfalden

Efter kollapsen av torskfisket är det numera det så kallade foderfisket, eller industrifisket, efter strömming och skarpsill som dominerar i Östersjön. Mer än hälften av yrkesfiskets fångster är numera foderfisk, främst strömming och skarpsill. Den är värd mindre än matfisk och man måste fånga väldigt mycket för att ekonomin ska gå runt. Fångsten mals ned och blir djurfoder i bland annat laxodlingar.

Den odlade laxen har gjort succé. Sedan mitten av åttiotalet har produktionen mångfaldigats, men inte utan problem. Laxodlingarna slukar mer fisk än de producerar. En odlad lax äter annan fisk motsvarande två till fem gånger sin egen vikt under sin livstid. Allt större mängder vild fisk går åt i odlingarna.
Bild: Fish farming at Martinniemi, Oulu. Estormiz via Wikimedia Commons, CC0.

Ett annat problem är att den odlade laxen rymmer. Odlad lax är framavlad för att ge så mycket kött som möjligt och kan i vissa fall vara mindre motståndskraftiga mot till exempel sjukdomar. När de korsar sig med vilda laxar sprids dessa gener vidare.

Balansen i haven har ändrats

Balansen mellan arterna har ändrats. Skarpsill, som normalt äts av torsk, har gynnats. Skarpsill i sin tur äter djurplankton och konkurrerar därmed ut torskynglen eftersom de äter samma sak. Skarpsill äter dessutom torskägg, så även om torskfisket tillfälligt skulle stoppas är det inte säkert att vi kan få tillbaka ett ordentligt bestånd med stora torskar.

Utöver fisket har självförsörjningen i skärgården också berott på en annan miljö som användes som skafferi, apotek och mycket mer: Det är vad nästa kapitel handlar om.