Logotyp

Ålkråkor och ålar

Fyra skarvar och den blåa himlen

Stor och svart sitter den där på klippan med vingarna utsträckta. Många tycker att den borde utrotas, andra fascineras av den. Det handlar om skarven.

Sveriges kanske mest hatade fågel?

Den ras som häckar i Sverige är en ras av storskarven som kallas mellanskarv. Skarven tillhör släktet pelikanfåglar och lever i såväl tropiska som arktiska miljöer. Den kan bli 80–100 cm hög med 130-160 cm mellan vingspetsarna.

Skarven häckar många tillsammans i kolonier, ibland med över tusen par. Ett par håller ihop under en säsong. Hanen samlar material till boet och honan ansvarar för byggandet. Bona byggs i träd eller direkt på marken. Äggen, 3–4 stycken, ruvas växelvis av båda föräldrarna i en månad. När ungarna kläckts hjälps paret åt med matningen.

Flera skarvar sitter på trästumpor i havet.

Skarven rör sig klumpigt på marken och flyger inte så bra. Men den är en duktig simmare och fiskare. Skarvens fjädrar tar åt sig vatten, vilket minskar flytkraften och motståndet i vattnet då den dyker. För att torka fjädrarna ser man ofta skarvar sitta med vingarna utspärrade.

En målning av några fiskar som sitter i en båt på en sjö och som fiskar med hjälp av fyra skarvar.

I Kina och Japan använder man ibland skarvar för att fiska. Fågeln släpps iväg för att fånga en fisk, men en ring eller ett snöre runt halsen hindrar den från att svälja bytet som i stället fiskaren ta hand om.

Ålkråkor

En skarv äter de fiskar den får tag på. Förr sades det att skarvarna tyckte särskilt mycket om ål. Ett annat namn på fågeln är därför ålkråka. Men varför är skarven så hatad? Den största anledningen är att den, liksom sälen, upplevs som en konkurrent om fisken. Det småskaliga kustnära fisket och skarven tar till viss del samma arter som abborre och sik, men inte samma storlek och ålder på fisken. Sambanden är inte alltid så enkla att om vi tar bort skarven får vi mera torsk eller annan eftertraktad fisk. 

En skarve som flyger direkt över havet

Skarven tar också fisk ur nät och odlingar och orsakar bitskador som kan göra fisken osäljbar. Ett vanligt problem är också att skarvar fastnar och drunknar i fiskeredskapen och att de skadar näten.

En annan anledning till skarvens dåliga rykte är att den anses förstöra miljön med sin avföring. Det är ingen skillnad på den och andra fåglars avföring, men då den lever i stora kolonier och alla bajsar på samma ställe blir miljön påverkad. Till en början dör växtligheten, däribland träden som inte tål så mycket näring. När skarvarna flyttar återkommer växtligheten med ny kraft.

En skarv på en sten som är vit av fågelbajs

En gång var skarvens avföring eftertraktad. På 1700-talet hämtades fågelbajs, guano, från bland annat skarv från Sydamerika till Europa som gödning på odlingsmark.

På 1800-talet var skarven utrotad i Sverige. Anledningen var att den, som idag, ansågs konkurrera om fisken. På 1940-talet började den åter häcka i Kalmarsund och har därefter spridit sig. År 2012 fanns 40 000 häckande par i Sverige och antalet verkar ha stabiliserat sig på den nivån.

En teckning av en skarv

En viktig anledning till att skarven har ökat är övergödningen av sjöar och kustvatten. Orsakad av oss människor. Övergödningen gynnar många fiskar som är lätta byten för skarven. Skarven är i sin tur viktig föda för havsörnar som äter både ägg och ungar. Det fanns tidigare allmän jakttid för skarv i Sverige.

Jakten förbjöds 1995 då Sverige gick med i EU. Länsstyrelserna i landet kan dock tillåta skyddsjakt.

Ålar

En teckning av några ålar på havsbottnen

Ålen gör en av djurvärldens häftigaste resor! Den föds i Sargassohavet utanför Mellanamerika, 700 mil från Sverige. Med strömmar förs de till Europas kuster, en resa på knappt tre år.

Ålarnas resa

Efter att ha levt i europeiska vatten i 5–30 år vandrar ålarna den långa vägen tillbaka till Sargassohavet för att leka, det vill säga fortplanta sig. Strax innan de börjar vandringen förändras kroppens matsmältning och de slutar äta. Hela vägen tillbaka lever de endast på fettreserver. Ingen har lyckats dokumentera ålens lek långt ner i havsdjupet. Antagligen dör ålarna direkt efter leken.

I Europa lever ålen antingen i salt, sött eller, som i Östersjön, bräckt vatten. En ål kan ta sig långt in i landet och leva i små bäckar. Dessutom kan den åla sig fram på land mellan vattendrag! Experiment visar att den då rör sig 5 km/dygn. Ålen är ett nattdjur som trivs vid botten. Den äter till exempel snäckor, insekter, maskar, fiskar och rom. Också smågnagare och grodor kan stå på menyn, liksom kadaver.

En teckning från 1555 som visar två människor, en av dem har en ål i handen.

Olaus Magnus ”Historia om de nordiska folken” från 1555 visas hur ål säljs på en marknad.

Förr hände det att ål släpptes ner i brunnar för att hålla rent från smådjur. Ålar som lever i fångenskap kan bli mycket gamla. En ål som levt i en brunn i Brantevik, i Skåne sägs ha blivit 155 år!

Den hotade ålen 

Sedan 1970-talet har antalet ålar som kommer från Sargassohavet till Europa minskat med mer än 95%. Sveriges Artdatabank räknar ålen som "akut hotad". Nästa steg på skalan är "försvunnen". Ål i olika former anses vara en delikatess och ål är en av de ekonomiskt viktigaste fiskarna i Europa. Fisket är en orsak till att ålen minskat, en annan är den långa resan mellan kontinenterna.

Dammbyggen och kraftverksturbiner är några av de faror som lurar på vägen. Ålarna fastnar i gallren vid insugen eller hackas sönder i turbinerna. Dessutom är det risk för att klimatförändringarna ändrar strömmarna som ålen har hjälp av då den färdas över haven.

Ålhomma, ett nät som användes till ålfisket

En ålhomma, ursprungligen från Askö, som användes till ålfiket vid Stäkstugan i Tystberga socken.

2007 beslöt EU att varje land ska ta fram en plan för hur ålen ska räddas. I Sverige är det förbjudet att fiska ål med undantag för vissa yrkesfiskare som har dispens att fortsätta. Motiveringen är att dessa fiskare är beroende av inkomsten från ålfisket. År 2017 fångade yrkesfisket 140 ton ål längs Sveriges kuster och 100 ton i sötvatten.

Två människor på en båt som fiskar ål.

Marianne och Åke Andersson fiskar ål i Mälaren, 1997.

Mytomspunna kreatyrer

Det finns många myter om ålen. Till exempel sägs det att ålskinn är världens bästa afrodisiaka, lustframkallande medel, och att det går åt så mycket energi för att smälta fettet i ål att man magrar av att äta den.

Nästa kapitel handlar om Sveriges största gräs och ett mångsidigt byggnadsmaterial: Vass. Följ med!