Den 8 oktober 2020 lades den sista skopan jord på plats. Av den berghäll som bara några timmar tidigare hade funnits på platsen syntes nu inte ett spår. Borta var också en av Sveriges mest figurrika hällristningar, den så kallade Karlbergsristningen.

Vad hade egentligen hänt innan de där sista skoporna jord lades dit denna vackra oktoberdag? Här kan du läsa mer om den unika hällristningen vid Karlberg och om arbetet med att skydda den från att förstöras.

En nyupptäckt hällristning

Den så kallade Karlbergsristningen upptäcktes först 2002 alldeles i utkanten av en privattomt cirka 5 km från Vagnhärad. Själva berghällen är ungefär 150 m2 stor, och sluttar svagt mot nordost där den nedre delen vetter mot åkermark.

Vid upptäckten var hällen delvis täckt av en mindre bod. Äldre delar av boden hade rasat och spår i form av betongfundament fanns kvar. Området närmast runt hällen verkar också under en lång period använts som avfallsplats då diverse föremål av varierande ålder låg spridda på marken. Ingen hade kunnat ana att det mitt bland allt detta bråte fanns en ovärderlig hällristning.

Hällristningen vid Karlberg hittades i utkanten av en privattomt.

Upptäckten fick en hel del uppmärksamhet bland arkeologer och forskare men också hos en intresserad allmänhet. Hällristningen vid Karlberg visade sig nämligen vara den mest figurrika i Sörmland, ja rent av en av de största i landet. Här finns nästan 1400 ristningsfigurer inhuggna i berget. Runt 1150 av dessa är så kallade skålgropar, runda gropar eller skålar av varierande storlek. Här finns också ett 80-tal skeppsristningar men även fotsulor, enstaka djur- och människofigurer, rännor och ett stort antal fragment som är svåra att tolka.

Hällristningarna skapades under den period som vi brukar kalla för bronsåldern för ungefär 3000 år sedan. Förmodligen användes platsen under en längre tid, kanske under flera hundra år. Här finns till exempel skeppsfigurer av varierande form och utseende, som kopplas till olika delar av bronsåldern. Flera av figurerna har också huggits om eller bättrats på efter hand. Ristningarna är djupt inhuggna i stenen, ibland flera centimeter, vilket gör att de är förhållandevis lätta att se. Detta tillsammans med det stora antalet figurer på berghällen ger Karlbergsristningen ett spektakulärt utseende.

Ytterligare en intressant detalj är att även några de stora sprickor som finns i berghällen också har bearbetats av människor under bronsåldern. Det verkar som om någon eller några försökt göra dem större. Varför vet vi inte. Kanske såg dåtidens människor sprickorna som en sorts port in i underjorden. Eller så ville de bara snygga till dem lite.

Hällristningen vid Karlberg är en av landets största. Här finns bland annat ett 80-tal skeppsfigurer och över tusen skålgropar.

En populär sten

Det som kanske är allra mest speciellt med hällristningen vid Karlberg är däremot själva berghällen. Den består nämligen av en sorts sten som brukar kallas för marmor.

Marmor bildas genom att kalksten utsätts för mycket högt tryck och värme djupt nere i jordskorpan. Detta leder till att kalkstenens kemiska sammansättning och struktur förändras, eller omkristalliseras som en geolog skulle säga. Eftersom marmor är en relativt mjuk bergart och dessutom vacker att titta på har den under flera tusen år varit omtyckt som sten till byggnader och olika typer av utsmyckningar i hela världen. Den marmor som Karlbergshällen består av tillhör ett mycket gammalt stråk av denna bergart som sträcker sig mellan Lundby och Vagnhärad i öst-västlig riktning. I området kring Karlberg finns faktiskt ytterligare några hällristningar inhuggna i marmor även om Karlbergsristningen är den överlägset största. Marmor härifrån har även utnyttjats senare i historien och har brutits en bra bit in på 1900-talet.

Marmorn i Karlbergsområdet är i grunden vit till färgen, åtminstone om den har legat skyddad under jord. Om den istället legat i kontakt med luft täckts den relativt snabbt av en svart hinna bestående av alger. Troligtvis har hällen sett ut på just detta sätt även under bronsåldern då figurerna skapades. Men i de ytor där själva figurerna höggs in i berget kom den vita färgen fram. Figurerna har alltså förmodligen lyst vita i kontrast mot den svarta omgivningen. Lite som stjärnbilder på det mörka himlavalvet.

Vid kontakt med luft och solljus under en längre tid täcks den vita marmorn av en mörk patina bestående av mikroorganismer. På bilden ovan syns en tydlig kant mellan täckt och otäckt berg.

Vacker men känslig

Tyvärr innebär den vackra marmorn också problem. Redan vid upptäckten konstaterades att hällens kondition var oroväckande dålig.

Karlbergsmarmorn är till största delen uppbyggd av en sorts kristall som kallas kalcit. I friskt berg är kristallerna tätt sammanpressade. På Karlbergsristningen är däremot marmorn full av hålrum som kommit till då vatten transporterats i sprickor i berget. Här kan trädrötter tränga in och spränga sönder stenen vilket också hänt på flera ställen. Det finns också stor risk för så kallade frostsprängningar när vatten som samlas i hålrummen fryser och smälter, ungefär som en glasflaska med vatten som ligger i frysen. Dessutom sugs vatten in i stenens porer. Detta innebär att den i högre grad blir utsatt för så kallad kemisk vittring. Det innebär att stenen långsamt löses upp och grundämnet kalcium fälls ut. Detta går dessutom fortare om vattnet är surt på grund av luftföroreningar.

Till råga på allt fungerar de utfällda kalciumjonerna som näring för olika typer av växtlighet som trivs sprickor och mikroorganismer som växer på stenen. Alla dessa problem innebär att Karlbergsristningen till slut skulle förstöras om den fortsatte att ligga fritt och utsättas för väder och vind. Något måste göras, men vad?

Berghällen är full av sprickor och hålrum där vatten och rötter kan tränga in.

För att komma tillrätta med dessa problem började ett intensivt arbete med att pröva olika metoder för att skydda ristningen. Insatserna handlade dels om att skapa en miljö runt berghällen som minskar risken för skador orsakade av rötter och rinnande vatten. Men då själva berget i detta fall var så pass känslig krävdes även någon form av skydd mot väder och vind och den kemiska vittringen som långsamt löser upp stenytan.

Några år efter upptäckten skapades därför en specialgjord övertäckning med själva hällristningarna i tryck på ovansidan. Tanken var också att täckningen skulle tas bort under en kort period varje år för att visa ristningen för allmänheten. Men detta visade sig vara praktiskt mycket svårt att genomföra och krävde stora arbetsinsatser. Övertäckningen och de tryckta bilderna åldrades efter några år och var svår att hålla ren. Dessutom var risken stor att skador uppstod på övertäckningen i samband med hanteringen.

Till slut togs beslutet att ristningen skulle täckas permanent. På så sätt kan ristningen skyddas tills det eventuellt finns en tillfredsställande lösning på dessa problem.

Bilder för framtiden

År 2020 var det år då täckningsarbetet skulle utföras. Men först togs beslut om att ristningen skulle dokumenteras. En dokumentation gjordes redan året efter upptäckten då figurerna ritades av med en sorts kalkeringsmetod. En vid den tiden relativt ny teknik, så kallad fotogrammetri, användes också.

Men under de dryga 15 år som gått sedan detta gjordes har mycket hänt. Fotogrammetrimetoden har utvecklats dramatiskt både vad gäller kvalitét och användarvänlighet. Tekniken bygger på att ett mycket stort antal digitala fotografier tas på olika nivåer över den yta som ska dokumenteras. Bilderna processas sedan i ett särskilt dataprogram och en 3D-modell kan skapas. Tekniken ger både bra överblick över ytan men skapar också möjligheter att se nya detaljer som är svåra eller omöjliga att uppfatta med blotta ögat. Det är också ett sätt att skapa digitala modeller som kan visas upp för en intresserad allmänhet.

På grund av den snabba tekniska utvecklingen var det motiverat att göra en ny dokumentation. På så sätt kan Karlbergsristningen faktiskt fortsätta att visas upp trots att den ligger övertäckt. Även forskare kan använda den digitala informationen för att om möjligt öka kunskapen om denna spännande och ovanliga fornlämning.

Här kan du se en 3D-modell av hällristningen skapad utifrån den dokumentation som genomfördes under 2020.

Täckningen

Dokumentationen påbörjades under augusti och avslutades i september 2020. Nu var allt förberett för täckning. Berghällen täcktes först med en skyddande fiberduk innan en ljus- och vattentät gummiduk lades på plats. Därefter ytterligare ett lager fiberduk innan allt täcktes med mager jord. Täckningen skyddar berghällen från kontakt med luft, vatten, solljus, tramp från djur och skadlig växtlighet. Ytan såddes sedan in med ängsvallsfrön så att naturen åter igen kan ta över platsen.

Hällristningen vid Karlberg täcks med skyddande lager av fiber- och gummiduk.

Denna vackra höstdag i oktober slutar alltså historien om Karlbergsristningen, i alla fall för den här gången. Efter knappt 20 år i det fria vilar den nu tryggt under sin specialgjorda övertäckning. Men kanske finns det någon gång i framtiden möjligheter att åter igen ta fram den så att allmänheten kan ta del av denna unika fornlämning.

Efter knappt 20 år i det fria vilar den åter tryggt under sin specialgjorda övertäckning och ett lager mager jord. Med tiden kommer platsen täckas av blommande ängsvall.

Kontakt

Rikard Borg, antikvarie, rikardvaldemar.borg@regionsormland.se, 0721-41 36 08.

Läs mer

• Hällristningarna i Släbroparken
• 3D-teknik kastar nytt ljus över hällristningar
• Bronsåldersbåten vid Koppartorp
• Ullevi under bronsåldern
• Sigurdsristningen