Efter att förundersökningen avslutades i Rösäng under slutet av förra veckan kan vi nu konstatera att några gravarna vid en första anblick ser ganska lika ut. Men vid en närmare granskning visar sig bilden inte riktigt vara sann. Gravarna uppvisar faktiskt individuella skillnader, särskilt när det gäller de inre gravkonstruktionerna.A2 och A3, dvs två runda stensättningar.Den ena graven (A3) var cirka 3,5 meter stor och i det närmaste helt rund till sin yttre form. Under ett lager av sten hittades en centralt belägen flat sten, och under den fanns en cirka 20 cm djup grop fylld med rentvättade brända ben. I graven bredvid (A2), som också var rundad till formen och cirka 4,5 meter stor, fanns också en flat sten i mitten som täckte en grop. Här låg dock de brända benen tillsammans med svart sot från själva gravbålet. Den tredje graven (A4), som till utseendet var närmast fyrsidig och cirka 4x2 meter stor, hade en stenpackning vilen täckte ett lager med rentvättade brända ben och keramikfragment som i sin tur täckte en grop med ben och sot.Keramik och brända ben från A4.Kvar inom gravfältet finns fyra gravar, alla med mer eller mindre runda former. De kvarvarande anläggningarna är mellan 7-11 meter stora och uppbyggda av sten, och kan utifrån utseende och gravskick grovt dateras till århundradena runt år 0, dvs det som brukar benämnas förromersk och romersk järnålder. Att gravarna är lika varandra kan ses som ett sätt att uttrycka en gemenskap, medan skillnaderna kanske skvallrar om individuella olikheter, om än så blygsamma.