Strax före jul genomförde vi en skadeinventering en bit utanför Nyköping. Orsaken var att delar av en stenåldersboplats, känd sedan 1920-talet, utsatts för markberedning i samband med skogsavverkning.En halv skafthålsyxa återanvänd som slipsten.Markberedning utförs på kalhyggen för att gynna återväxten av ny skog. Vid beredningen används skogsmaskiner som river undan delar av humuslagret i syfte att blottlägga mineraljorden.Markberedning.Förespråkarna menar att metoden underlättar utsättningen av de unga plantorna och ger dem ett försprång mot den omgivande vegetationen, tillsammans med ett visst skydd mot en del skadeinsekter. Nackdelarna gäller förstås naturmiljön. Partiklar och skadliga ämnen som bundits i marken kan föras ut i omgivande vattendrag, vilka i sin tur slammar igen eller förgiftas. Det här påverkar till exempel arter som flodpärlmusslan och öring negativt. Dagens skogsbruk tenderar också att skapa monokulturer och ingreppen i de magra skogsjordarna motverkar då den biologiska mångfalden.Trots ett tydligt regelverk händer det ibland, ofta på grund av okunskap eller missförstånd, att kultur- och fornlämningsmiljöer tar stryk av skogsbruket. Stenåldersboplatser är känsliga platser och mycket information kan gå förlorad även vid ytliga markingrepp.Gropkeramik av poröst gods, sk Fagervik III.För att skydda det som fanns kvar på stenåldersboplatsen återställdes vi de delar som skadats. Ett drygt arbete för hand, men också givande skulle det visa sig. När fårorna lades igen noterades fyndspridningen nogsamt. Framförallt keramik hittades i stora mängder, vilket resulterade i att boplatsens utbredning ökade med nästan 50 procent. Stenåldersboplatsen var genom tidigare fynd av så kallad gropkeramik ungefärligt daterad till mellanneolitikum (MNA, 3300 – 2700 f. Kr). Några fynd från markberedningen pekar dock mot att platsen använts redan under delar av tidigneolitikum (3950 – 3300 f. Kr). Det som idag är en småkuperad och lite sorgligt kalhuggen skogsbacke, var under drygt 1200 år en angenäm plats med sjöutsikt.Till vänster ett keramikfragment av fast gods ornerat med sicksackmönster och en grop i brottytan. Bredvid är ett fragment med parallella linjer, båda eventuellt Fagervik II. Till höger ett mer grovmagrat fast gods, med möjlig tidigneolitisk datering.Veta mer:http://sv.wikipedia.org/wiki/Gropkeramiska_kulturenSkogsbruk:http://www.skogforsk.se/sv/KunskapDirekt/m/Startsida/http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skota-skog-/http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Lagen/