Domarhagen i ett vidare perspektiv

Under några dagar i skiftet maj-juni återbesökte vi Domarhagen utanför Malmköping. Det var inte fråga om någon särskilt omfattande insats, lokalen skulle till delar avgränsas inför ett planerat husbygge. Trots detta är resultaten intressanta med tanke på de relativt ovanliga boplatsrester som finns här. Det handlar om den så kallade stridyxekulturen, men även om spår från trattbägartid.



År 2003 hittades den tidigare okända stenåldersboplatsen, nära korsningen mellan väg 53 och 55. Platsen delundersöktes år 2005 när en av riksvägarna skulle breddas. Inom fornlämning Lilla Malma 166:1, som platsen kallas i fornminnesregistret, påträffades då ett relativt omfattande fyndmaterial i form av neolitisk keramik. Rapporten hittar du här: http://www.sormlandsmuseum.se/PageFiles/8527/2009_08.pdf

Vid inledningen av tidigneolitikum, cirka år 4000 f. Kr, var boplatsen belägen på södra sidan av en ö som låg i den innersta delen av en långsträckt fjärd av Littorinahavet. Vid den här tiden befolkades lokalen av människor som vi idag identifierar med trattbägarkulturen efter deras karakteristiska keramik.

Någon gång mellan cirka 4000 och 3000 f. Kr snördes nuvarande Hosjön av från havet, vilket fick som följd att platsen istället kom att ligga invid en insjö ingående i ett större sjösystem som bland annat omfattade den nuvarande sjön Skundern. Det var i den här miljön som stridsyxeboplatsen kom att etableras i ett något senare skede.



I det stridsyxetida keramikmaterialet från platsen förekommer kärltyper som främst kan associeras med boplatser och sällan eller aldrig med gravkontexter. Kärlen utgörs av hushållsgods i form av serverings- eller dryckeskärl samt förvaringskärl. Ytterligare fynd som förstärker platsens boplatskaraktär är fynd i form av brända djurben, hasselnötsskal, bränd lera, ett råämne till en yxa, en knacksten samt ett retuscherat ryggat spån av flinta.



Även vid den nu aktuella förundersökningen hittade vi keramik av stridsyxetida typ. Dels odekorerade små fragment, men även sådana med karakteristiska nagelintyck som i hög grad överensstämmer med flera fragment från den tidigare undersökningen. Nu har vi kunnat lägga ytterligare en bit till det stridsyxetida pusslet och vi vet lite mer om stenålderslokalens storlek.