Utställningar

Här syns de båda tilloppskanalerna av trä som ledde vattnet in i hjulhuset. Den till höger försågs med vatten från Malsjön och den till vänster från Mossjön. Teckning Johan Knutsson.
Hjulhuset, 1910. Bredsjönäskonsten med sin diameter på 13,5 meter är ett av de största bevarade vattenhjulen för stånggångsdrift i Sverige.
Ritning på Bredsjönäskonsten.

45. Vattenhjul och stånggång

 

Under flera århundraden var vattenhjulet den främsta kraftkällan för den framväxande industrin. Före el-teknikens tid i början av 1900-talet var stånggången det enda sättet att överföra kraften från ett vattendrag till den plats där den behövdes vid gruvan.

För att kunna arbeta nere i gruvorna var det viktigt att hålla dem fria från grundvattnet som hela tiden strömmade in. Äldre gruvor var därför inte så djupa eftersom man blev tvungen att upphöra med brytningen när vattenproblemet blev för stort.

I slutet av 1400-talet började man nere i Europa använda pumpar för länspumpning av gruvorna och i Sverige vid slutet av 1500-talet. Pumparna drevs med hjälp av tramphjul, hästvandringar eller vattenhjul. Från sjöar och vattendrag leddes vattnet i rännor och kanaler fram till vattenhjulet.

Låg gruvan långt från ett vattendrag kunde man placera vattenhjulet vid vattendraget och sedan överföra kraften fram till gruvan med hjälp av en stånggång. En stånggång består av sammankopplade stänger som rör sig fram och tillbaka med hjälp av ett snurrande vattenhjul. Stånggången kunde vara över en kilometer lång. Vattenhjulet som drev stånggången kallades för konsthjul. Och den person som ansvarade för det mekaniska i gruvorna, som pumparna och upptransport av malmen, kallades för konstmästare.

Den stora byggnaden framför skylten kallas för Bredsjönäskonsten. 1870 byggdes den som ett komplement till ångmaskinen som drev pumparna vid Bredsjönäsgruvan. Ångmaskinens kapacitet räckte nämligen inte till.

Inne i byggnaden finns vattenhjulet. Närmast byggnaden kan man se en bit av den ursprungligen 1 200 meter långa stånggången. Vattnet som drev hjulet leddes in i byggnadens övre del genom två vattenledningar, en från Mossjön och en från Malsjön. Bredsjönäskonsten var i drift fram till 1896.

 

”Min far hade fått anställning som pumpare i gruvan. (...) Han skulle också smörja stånggången som gick från Klockartorp till Bredsjönäs. (…) Om inte stånggången smordes ordentligt så knarrade den, så folk blev spökrädda då de hörde den nattetid.”

Adolf Anderson i Hultäng, född 1873, ur Järnet, Folket och Bygden av Sive Karlsson


Karta

 

 

 

Skapad: 2008-08-20
Publicerad av: Ingegerd Wachtmeister