För över 30 år sedan försvann ett föremål spårlöst från museets samlingar. En vackert dekorerad skära, med ett utskuret hjärta och initialerna BPS i handtaget. Kanske var den utställd på Gamla Residenset i Nyköping när den försvann? Vi vet inte hur, var eller när skäran försvann från museet. Men vi vet hur den hittade tillbaka till oss!

Skäran är dekorerad med karvsnitt, vilket blir vanligt på 1600-talet. Eventuellt är skäran så gammal, eller något yngre.

Sedan 1980-talet har den legat på fönsterbrädan i Assars sommarhus på Märsön i Mälaren. Assar arbetade på televerket under 1980-talet. När han reste telefonstolpar i Södertäljetrakten hittade han skäran när han grävde i jorden.

När Assar gick bort 2011 tog hans son Patrik hand om skäran, som då hamnade i Luleå. Han funderade på om det där numret, SLM 4994, betydde något? Via Norrbottens museum fick Lennart Rosander på Stockholms länsmuseum, höra om skäran. Lennart som tidigare arbetat på Sörmlands museum kände igen numret och kontaktade Gudrun Anselm, vår föremålsansvariga.

Visst fanns skäran registrerad här, och noterad som ”saknad”. När, var och hur kan ingen svara på idag. Skäran var en gåva till museet på 1930-talet, skänkt av kapten Carl Odelberg från Berga-Tuna gård. Sannolikt har den varit utställd i Gamla Residenset i Nyköping, i en utställning om allmogekultur. Kanske kan forskningar i arkivet ge mer om det.

Skäran har kommit tillbaka till museet efter över 30 år. Fast – egentligen kanske den hör hemma någon annanstans? Skäran är inte av sörmländskt snitt. 

Man förstår varför Assar sparade skäran. Den är vacker, gåtfull. Vem var BPS? Och hur hamnade den i jorden utanför Södertälje? Vi kommer att bevara den på Sörmlands museum för alla och en som vill ta del av det.

”Vinkelskäran, utvecklad under järnåldern, har bladet fastnitat i vinkel utanpå skaftet. Har in i våra dagar levt kvar framför allt i Småland, Halland, Väster- och Östergötland. Med vinkelskäran avkapades stråna med korta småhugg”
ur Arbete och redskap, Nils-Arvid Bringéus