"Dessa grafoffer, den omsorg hvarmed man sörjde för de dödas hvila,
de vapen, redskap och prydnader, som man lät följa dem i grafven,
allt detta antyder, att Sveriges invånare under stenåldern /…/
haft någon föreställning om ett lif efter detta…"

Oscar Montelius, professor i arkeologi och riksantikvarie, 1905.

När arkeologerna grävde längs Lerbovägen 1993-94 upptäcktes bland annat två större nedgrävningar som innehöll begravningar av små barn, alla under sju år. Ungefär åttio stora malstenar hade lagts ovanpå gravarna. Arkeologerna menar att varje hushåll hade en eller kanske två malstenar och att de var föremål som man tog noga hand om. Varför fanns då så många här, och hur användes de vid begravningar?

"Barnen, dom kanske jobbade som malare
och var jätteduktiga på att mala och så dog dom
och då ville alla att de skulle få med sig malstenarna som minne eller nåt…"

10-åring på skolbesök i Vrå, våren 2007.

Sanningen kommer vi aldrig att få veta. Stenålderns malstenar var förmodligen värdefulla på flera olika sätt, både praktiskt och symboliskt. Rester av stärkelse visar att växter eller rötter malts eller krossats på några av stenarna. Vad användes detta till? Några få sädeskorn och två små trattbägare, den typ av keramik som gett namn åt tidsperioden som man förr kallade Vråkulturen, hittades också i gravarna. Var det gravgåvor till barnen? Eller handlar allt om något helt annat? Hade barnen dött i tidig ålder eller kanske offrats? Vi kan inte veta säkert vad som hänt, bara tolka det lilla som finns kvar av händelserna.

”Spåren efter dem som redan har passerat, har även den egenskapen
att framkalla tankar om vår egen existens och förgänglighet”

Lars Norberg, arkeolog, Sörmlands museum.

”Varje grav är ett blad i den stora boken om vårt folks historia.”

Ture Arne, fil.dr och antikvarie på Historiska Museet, 1909-1944.