Tänk om vi kunde smygtitta på människorna som träffades här för 6000 år sedan! Höra sorlet och barnens fnitter. Se hur de samlas och ställer i ordning inför festligheterna. Ana nervositeten i luften och pirret i magen!

Här fanns människor redan omkring 3 900 f. Kr. De bodde tillräckligt länge här för att odla säd. Det visar fynd av malstenar, små brända korn och märken av säd och vindruvor i keramik. Kanske användes säd och vindruvor till alkoholhaltiga drycker? I Vrå finns vanliga boplatsfynd från bondestenåldern som stenverktyg och keramik men också en del svårförklarade stenkonstruktioner och mycket speciella gravar.

Den första utgrävningen genomfördes 1935 och 1936 av arkeologen och geologen Sten Florin och landsantikvarien Ivar Schnell. Bakom staketet rakt fram finns en av de tre stenkonstruktioner som grävdes fram. Men vad är det? Det fanns inga spår av någon eldstad, öppning eller synliga stolphål. Däremot innehöll ytan (golvet?) inuti stenramen stampad, grusig lera och ovanpå detta låg ett lager bränd lera. Florin menade att det kunde vara rester av risflätade väggar som brunnit och rasat. Det hade kanske varit en hydda? Vrå kan ha varit en plats dit människor kommit för olika ceremonier med inslag av begravningar. Kanske användes hyddan i kultsammanhang?

1993 -1994 upptäcktes förutom brända ben av små barn, mängder av malstenar och slipstenar i den utgrävning som gjordes längs Lerbovägen. Hur förklarar man sambandet mellan barngravar, malstenar, keramik, yxor, flintavslag och annat?

Under den här perioden som kallas tidigneolitikum, yngre stenålder eller bondestenåldern, började människor bruka jorden och ha boskap. I Vrå vet vi att människorna hade får, getter och svin eftersom ben av dessa djur har hittats. Arkeologerna menar att säden och boskapen inte i första hand var för eget bruk. Det handlade istället om att knyta sociala kontakter genom värdefulla gåvor och ceremonier. Ceremonierna kanske var ett sätt att få relationerna till andra grupper att fungera?