Ser du havet framför dig? Hör du kluckande vågor och måsars skrik? Kanske gled en båt upp här på stranden någon gång för 6000 år sedan! I utgrävningar på 1930-talet hittades nämligen "svallad keramik" från stenåldern i skogen rakt framför dig. Så kallas bitar av keramik som legat precis i strandkanten och fått rundade kanter av vågorna.

När isen långsamt började smälta för 10 000 år sedan låg landet nedtryckt. Långsamt höjdes marken och vattnet sjönk undan. Det kallas för strandförskjutning eller landhöjning. Här i Östra Vrå nådde havet ungefär 35 – 40 meter över dagens havsnivå. Kanske skulle du ha blivit blöt om fötterna där du står nu!

Saker som hamnar i jorden kan bevaras i flera tusen år om förhållandena är bra. Under vattenytan, i leran på bottnen, är det stor chans att saker bevaras ännu bättre. Lite beror det förstås på hur stenigt och strömt det är. Det salta hav som fanns här i Östra Vrå för 6000 år sedan kallas Littorina efter en liten snäcka med samma namn. De saker arkeologerna har hittat i Vrå har klarat sig trots att vattnet för länge sedan är borta. Föremål av trä och skinn är känsliga för syre och finns därför inte kvar men sten, keramik och brända ben har klarat 6000 år i jorden!

Skärgårdslandskapet har idag blivit skog men spåren finns ännu kvar under dina fötter där sanden skvallrar om närheten till vattnet. Människorna valde de bästa platserna att bosätta sig på precis som idag. Stenåldersboplatsen ligger på mellan 48 och 52 meter över dagens havsnivå. Här fanns färskt dricksvatten i en liten insjö, bildad av smältvatten av inlandsisen och det var skyddat från vind. Med rika skogar att plocka bär och örter i och vatten att jaga och fiska i var det en idealisk plats. Här stannade man så länge att man hann se säden växa och gro. Kanske hade människorna sjöutsikt där de bodde?