Detta hade ingen sett före mitten av 1800-talet - att människor badade offentligt och bara för nöjes skull. Och att de tog på sig särskilda kläder.

Kroppen fick inte visas och både kvinnor och män bar badkläder med långa ärmar och vadlånga byxor. Materialet var ylle. Badkläderna kompletterades gärna med strumpor och skor och kvinnorna bar oftast badhatt. På 1880-talet började männen använda hel baddräkt med korta ärmar och korta ben. En sådan dräkt för kvinnor lanserades för första gången 1909.

Ett parasoll var ett bra skydd mot solbränna. Ju ljusare skinn desto finare eftersom det syntes att man inte var tvungen att vara utomhus och arbeta. Detta bleka ideal varade fram till 1920-talet.

De första badgästerna var välbeställda stadsbor som sökte sig ut till vad som senare skulle komma att kallas badorter. Att bada utomhus var annars något man gjorde för att tvätta sig, utan att någon annan såg på. Åtminstone inte någon av det andra könet.

I Vingåker kunde man i början av 1900-talet gå till en badstuga som låg på andra sidan ån. Se fotot nedan till höger. Här kunde man även tvätta kläder.


"På 20-talet hade badhuset små hytter
att klä om i och en grönmålad träbalja att bada i.
Jag och mina två systrar fick bada samtidigt.
Sen badade mamma i samma vatten.
För det kostade 1 krona per gång oavsett
hur många som badade i baljan.
Det kostade extra för tvål och handduk."

Gunborg, född 1920


På 1930-talet började kvinnor använda tvådelad baddräkt. Men det betydde inte att man visade naveln. Något så oanständigt kunde man inte göra! Ungefär samtidigt kom de första badbyxorna för män. Efter andra världskriget utvecklades nya syntettyger och badkläderna blev mer snabbtorkande.

Den första modellen av det vi idag kallar bikini designades 1946. Det var några dagar efter Amerika sprängde Bikiniatollen i Stilla Havet i två delar med en atombomb. Det nya badplagget fick heta bikini. Bikinin väckte anstöt och förbjöds bland annat i Amerika, Italien och Spanien. Först vid slutet av 1950-talet blev bikinin accepterad och populär.


"Vid mitten av 40-talet hade jag tvådelad baddräkt.
Underdelen gick upp i midjan så man inte visade naveln.
Det ville man ju inte göra.
Sen när man började visa naveln tyckte jag det var vågat.
Men man vänjer sig fort."

Ragnhild, 1924


"Min pappa hade en svart baddräkt.
Jag minns att han hade den väldigt länge.
Till slut fick mamma honom att köpa badbyxor."

Birgit, född 1937


"Man hade ju badbyxor i ylle.
Första gången man tog fram badbyxorna
för säsongen kunde det vara malhål.
När man hade badat vägde dom ett kilo.
Och dom tog lång tid att torka."

Harry, född 1939


"När jag var ung badade vi en gång i veckan.
Man tog rena kläder på söndagen och på måndag
satte man på sig vardagskläder som man hade till fredag.
Så man hade ju samma kläder hela veckan!
Vi kan inte ha luktat så gott."

Helena, född 1938