Vingåkersbiografen är en av Sveriges allra äldsta biografer som fortfarande används. När den invigdes 1906 fanns bara stumfilm. Ofta satt en pianist eller orkester och ackompanjerade filmen.

När ljudfilmen slog igenom i slutet av 1920-talet fick skådespelarna mer uppmärksamhet. Det var då filmstjärnorna började bli riktiga filmstjärnor. Kopplingen mellan filmindustrin och modeindustrin växte sig allt starkare.

Modetidningar började skriva om filmstjärnornas ”look”. Societetsdamer och kungligheter var inte längre de självklara modeikonerna. Många ville se ut som sina filmidoler och deras kläder kopierades överallt.

Det talades om att ha rätt ”personlighet”. Man skulle vara omtalad, charmerande och älskvärd. Kläder och smink var ett sätt att förbättra sin ”personlighet”.

Ett av de första exemplen på hur en film påverkar modet är The Platinum Blonde (1931) med Jean Harlow. När hennes blonda hår och ärmlösa klänning visades på filmduken blev det mode. I mitten av 1940-talet blev trenchcoaten populär tack vare deckarfilmer med bland andra Humphery Bogart. T-shirten blev modern i början av 1950-talet tack vare Marlon Brando.

I slutet av 1950-talet bar Brigitte Bardot en rutig klänning. Än idag kallas mönstret ”bardot-rutigt”. Listan på hur skådespelare har påverkat klädmodet kan göras lång.


"Man ville se ut som Ingrid Bergman.
Tänk om man vore sååå snygg tänkte man.
I tonåren ville man ju se ut som filmstjärnorna!"

Birgit, född 1937


Under andra världskriget, med ransoneringar och stängda gränser, fick de europeiska modehusen svårt att arbeta. Istället blev Hollywood utgångspunkt för modet. Det blev biofilmerna som visade publiken de senaste modenyheterna. Man sa ”What Hollywood designs today you will be wearing tomorrow”, (”Det Hollywood designar idag kommer ni att bära i morgon”).

Än idag syns filmstjärnorna i modemagasinen. Men nu får de konkurrens från många olika håll. Dokusåpakändisar, popidoler och kungligheter trängs om utrymmet i modemagasin, teve och internet.

På Vingåkersbiografen har många filmer visats under årens lopp. När teven slog igenom från slutet av 1950-talet minskade biobesöken. Tidigare kunde populära biofilmer visas i ett par veckor med föreställningar varje kväll. Ibland ringlade sig biljettkön ända hit ut på gatan. Då var man inte lika bortskämd med rörlig bild som vi är idag. Så biobesöket blev något speciellt och man tog gärna på sig lite finare kläder.

Hur klär du dig när du går på bio idag? Klär du upp dig eller går det lika bra med mysbyxor?


"1957 var jag 20 år och jobbade extra på biografen.
Det var så mycket folk som gick på bio då,
det var ju fullsatt!
Det var det nöjet folk hade innan teven kom.
En gång gav jag en biobiljett till min mor.
Hon sa att hon bara kunde gå om hon hade något
fint att sätta på sig, inte annars.
Man gick inte vardagsklädd på bio.
Det gjorde man ju inte.
Det var kappa och något snyggt under."

Birgit, född 1937


"En bioföreställning var en ganska stor grej på
50-talet. Det var ett avbrott från vardagen,
en riktig fest och då klädde man upp sig.
Inte hade man samma kläder som på dagen!
Jag hade väl polotröja och skinnjacka.
Dom äldre gick nog i kostym."

Harry, född 1939