Här låg Vingåkers centrum innan järnvägen byggdes. Stora marknader har hållits på den här platsen sedan 1500-talet. Troligen var det en handelsplats tidigare än så.

Åsens marknad som anordnades här var känd långt utanför samhället. Hit kom affärsmän ända från Dalarna. Kanske kom de för Vingåkers fina tyger? På marknaden fanns många hemvävda tyger till försäljning. Främst vingåkersvadmal, men också linnevävnader av olika slag. Vingåkers tyger var kända för sin fina kvalitet.

Marknaderna var viktiga för att samordna försäljningen av tygerna. Fram till 1860-talet var det nämligen bara i städer som man fick bedriva fast handel. På landsbygden var man hänvisad till sådana här återkommande marknader. Eller så kunde man gå mellan gårdarna och sälja.

En av dem som gick omkring här på Åsens marknad i början på 1870-talet var den unge försäljaren Per Widengren. Med ett knyte på axeln gick han till marknader och gårdar och sålde knappar, nålar och andra sytillbehör. Han var flitig och affärerna gick bra. Så småningom bytte han ut knytet mot en kärra och utökade sitt sortimentet med tyger.

1875 grundade Per och hans bror Lars firman L & P Widengren och öppnade en bod här på andra sidan Storgatan. De tog hjälp av en byskräddare som började sy byxor åt dem.

Tidigare fanns bara hemsydda eller skräddarsydda plagg. Då tog först skräddaren mått på kunden och sydde sedan plagget. Nu lät bröderna i stället sy upp ett lager med kläder som de kunde sälja utan att mått hade tagits på kunden. Denna nya typ av sömnad kallades lagersömnad. På så vis blev plaggen billigare. Ute i Europa var detta redan i full gång. I Sverige var lagersömnad något helt nytt.

Omsättningen ökade och 1896 startade bröderna en av Sveriges allra första konfektionsverkstäder i Vingåker, nära den nya järnvägsstationen. Företaget Widengrens skulle senare komma att växa till ett stort och berömt företag med flera hundra anställda.

Nu tillbaka till Åsens marknad. Förutom tyger såldes spannmål, matvaror, sötsaker, verktyg, humle till öl och annat smått och gott. För den som ville roa sig fanns positivhalaren med sin apa, världens minsta dam, gubben med tittskåpet och exotiska djur. Någon gång hände det att en missbildad kalv med två huvuden visades upp. Den första karusellen kom 1880. En tur kostade 25 öre. Men allt gick inte lugnt och fredligt till. Det förekom också mycket fylla och bråk. Ibland ledde det till gängslagsmål mellan olika socknar.

Det var vanligt att samhällen hade marknader två gånger per år, en på våren och en på hösten. Åsens marknad hölls i april och i september. Ända från sockenmagasinet, förbi kyrkan och ner till åbron var det fullt av salustånd. När det var marknad var det högtidlig stämning i hela socknen. Det var till och med lovdag i skolan.

Den sista marknaden hölls i september 1934. Men redan vid sekelskiftet minskade intresset för marknaden. Orsakerna var flera. 1864 infördes näringsfrihet och många småaffärer öppnade i samhället. Transportförhållandena förbättrades med tåg och bil. Med andra ord, det moderna samhället växte fram och marknadsplatser blev inte längre nödvändiga. Nu kunde man ju köpa sina tyger och matvaror i affärer året runt
i stället.

En av de första som fick bedriva detaljhandel i Vingåker var handlare Lindahl. Han bodde på Åsens gård här på andra sidan Storgatan. Lindahl var en hård affärsman. Det sägs till och med att kyrkoherden varnade folk för två saker: djävulen och handlare Lindahl.