De barn som började här på Kyrkskolan år 1865 var nog extra finklädda. Skolan var nämligen alldeles nybyggd och invigdes detta år. Några föräldrar hade säkert klätt sina barn i det senaste sjömansmodet. Både flickor och pojkar kunde ha sjömanskrage och sjömansmössa om de skulle vara fina. Annars var barnen klädda ungefär som sina föräldrar.

Barn som inte hade börjat skolan kläddes i kolt, oavsett om man kom från en rik eller fattig familj. Kolten var sydd som en enkel klänning och bars av både pojkar och flickor, från medeltiden fram till 1900-talets mitt. Vid skolstart sades det ofta att man ”växte ur koltåldern”. Då fick pojkar kortbyxor och flickor vadlång kjol. Ju rikare familj barnet kom ifrån ju kortare var koltperioden.

För att inte strumporna skulle kasa ner hade barnen livstycke under kläderna. Livstycket såg ut som ett linne med strumpeband där man fäste strumporna. Det användes ända in på 1950-talet.

Fram till 1920-talet fungerade konfirmationen som en övergång mellan barndomen och vuxenlivet. Pojkarna brukade då få sin första kostym och flickorna en lång klänning.

Vid sekelskiftet 1900 var det stor skillnad mellan fattiga och rika i Sverige. Cirka 80 000 barn i Sverige fick mat och kläder av fattigvården. Även under första världskriget, 1914-1918, hade många familjer ont om mat och kläder. Elsa gick på Kyrkskolan då:


"När det var examen var det stor högtid.
I bästa fall fick vi lite nytt i klädväg."

Elsa, född 1907


Vid den här tiden syddes så gott som alla barnkläder i hemmen. Under 1940-talet föddes fler barn, barnbidraget kom och fler kvinnor än tidigare arbetade utanför hemmet. Efterfrågan på barnkläder ökade. Konfektionssydda barnkläder började tillverkas på löpande band. De blev billiga och de flesta hade råd att köpa dem.

I Vingåker fanns under 1900-talets första hälft en förening som hette Vingåkers tomtar. Den skänkte barnkläder till behövande familjer. Då fanns inte samma samhällsansvar och ”skyddsnät” som idag. Istället engagerade sig kyrkan, skolan och överklassfruar.


"En väninna till mig hade en ensamstående mor.
Dom fick kläder från Vingåkers tomtar,
men hon blev retad för det.
Dom sa ”haha, du har tomteskor, tomtetröja…”.
Dom kläderna var det värsta hon visste!
Men det var ju en välgärning in på 40-talet."

Birgit, född 1925


Mobbing har länge varit ett problem i skolan. Barn är mycket medvetna om klädsel och ser tydligt vilka som har ”fel” kläder. Dåtida ”fattigkläder”, ”tomtekläder” kanske idag kan jämföras med de barn vars föräldrar inte har råd med det senaste modet? Nu skvallrar alla olika märken om var kläderna är inköpta. Barn blir mer och mer märkesmedvetna.


"Jag har bara sportmärken. Puma, Umbro,
Adidas mm. Det är för att det är snyggt.
Min favoritfärg är svart.
Den fulaste färgen är rosa,
men det kan vara snyggt på tjejer."

Dennis, 11 år


"När jag var liten sydde mamma allt till mig.
Det första köpte plagget jag hade var ett
par svarta jeans med gula sömmar.
Dom var kanon! Dom bästa jag haft!
Nu syr jag lite till mina barn,
men inte så mycket. För jag vill att dom
ska få köpekläder. Det var ju inte så kul
när mamma sydde allt till mig."

Gunilla, född 1950


"På fotot är jag med min familj utanför vårt hus
vid mitten av 70-talet. Den mörka velourdressen
jag har på mig var mitt älsklingsplagg!
Den var säkert hemmasydd,
för mamma sydde det mesta åt mig."

Anki, född 1967