"Som man är klädd blir man hädd"

är ett gammalt talesätt. Vi döms efter vårt yttre och vad vi har på oss. Kläderna kan skvallra om grupptillhörighet, livsstil, yrke och status.

En plats där den sociala tillhörigheten var mycket tydlig var godset. Där hade varje person sin roll och ställning. Det syntes i allifrån arbetsuppgifter, till vilka man umgicks med, till vilka kläder man bar.

För 150 år sedan bodde Gustaf Trolle-Bonde, även kallad den blinde excellensen, på Säfstaholms slott. Han ägde slottet från 1791 fram till sin död 1855. Greven hade många som arbetade på gården. Ett tag var Säfstaholm Vingåkers största arbetsplats med runt 300 anställda.

Det var viktigt att se vem som var vem. Hushållerskan mamsell Hansén bar antagligen svart klänning och vitt förkläde. Hon styrde i köket över kökspigor, en diskgumma, en köksgubbe, en tvätterska m. fl. De var enklare klädda än mamsell Hansén. Allt annat i huset ansvarade husmamsell Gylling för. Till slottet hörde ett orangeri där trädgårdsmästare och trädgårdsarbetare arbetade. Där krävdes kläder som inte var så ömtåliga. Men en besökare hade snabbt kunnat se vem av dem som var trädgårdsmästaren. Han bar bättre kläder.

På alla större gårdar fanns en inspektor som skötte driften. Man skulle kunna jämföra honom med en VD på ett företag. Inspektoren bar kläder av god kvalitet som markerade hans status. Mot slutet av 1800-talet kunde han t. ex bära vit skjorta och slips, rock och byxor av god kvalitet eller kostym. En promenadkäpp kunde markera att han inte behövde arbeta med händerna.

Kusken som körde herrskapet hade hög status. När herrskapet var ute och åkte skulle allt vara skinande blankt och se påkostat ut. Såväl hästen som vagnen som kusken. Senare när hästvagnarna byttes ut mot bilar var det lacken som skulle glänsa, liksom chauffören med lång rock och skärmmössa.

I början av 1800-talet var greve Trolle-Bonde en av Sveriges främsta konstsamlare. Han kände och umgicks med flera av de största konstnärerna. Förutom konst var han även mycket intresserad av musik och litteratur. Greven var ekonomiskt oberoende och behövde inte utföra något kroppsarbete. Det syntes i hans klädsel. Till skillnad från de andra på gården kunde han ha opraktiska och dyrbara kläder.

Om vi går ytterligare bakåt i tiden har det faktiskt funnits lagar skrivna av kungen för att reglera hela rikets befolkning och dess klädval. Förbuden började på medeltiden och höll i sig till slutet av 1700-talet. Lagarna kallades överflödsförordningar. De gällde hög- som lågstatus, på landet och i staden, till vardags och till fest.

Man fick inte klä sig "över sitt stånd" och utmana dem som var finare. Hovet kontrollerade adeln, som höll uppsikt över borgerskapet, som i sin tur höll koll på att de lägre klasserna inte var för fint klädda.

Alla skulle veta sin plats. Det fanns lagar om antalet klädesplagg, om val av material och färg. Det gjordes till och med kontroller av hur många knappar folk hade i sina klädesplagg!

1778 bestämde kung Gustaf III att Sveriges befolkning, alla utom jordbrukare, skulle bära en så kallad nationell dräkt. Med endast en sorts klädedräkt skulle överflödig konsumtion och lyx förhindras. Samtidigt skulle inhemska spinnerier, väverier och manufakturer gynnas. Men dräkten blev inte långvarig. Den försvann på 1790-talet, samtidigt som kungen. Då upphörde också reglerna kring klädsel.

Men här i Vingåker fanns speciella klädregler ända fram till andra hälften av 1800-talet. Bondeklassen i socknen var nämligen tvungna att bära folkdräkt, vingåkersdräkt. Detta reglerades av sockenstämman, där bönderna själva deltog.

Tavlan till höger föreställer midsommarfest på Säfstaholm år 1825. Midsommarfesten var en årlig folkfest för hela socknen och för slottets gäster. De bjöds på fest, dans och musik. Gustaf Trolle-Bonde och hans närmaste står på balkongen och ser på när socknens folk dansar runt stången iklädda vingåkersdräkten.

Idag är det inte lagstadgat hur vi ska klä oss. Men det finns oskrivna regler och klädkoder som vi helst inte vill bryta mot. För det kan ju vara ganska pinsamt att komma fel klädd till en fin fest, eller hur? Vett- och etikettböcker har på senare år blivit storsäljare.