"Jag kom till Vingåker 1958 och fick ett rum här
på Takåsen. Det var möblerat, vi hade tvättstuga
och allt var bra ordnat. När man var ledig fikade man,
åt mat ihop och var ute och dansade. Det var bra
med så mycket flickor i samma hus.
Det fanns ju alltid någon att vara tillsammans med.
Men det gick dåliga rykten om Takåsen
och det kallades fula ord. Till exempel ridhuset.
Men det var helt ogrundat. Det var nog killar som
spred rykten eftersom det nästan bara bodde flickor här."

Helena, född 1938


Takåsens bostäder byggdes 1945, när andra världskriget tog slut. Till skillnad från många andra europeiska länder var Sverige oskadat efter kriget och ekonomin gick uppåt. Konsumtionen ökade och efterfrågan på konfektionskläder blev större. Konfektionsfabrikerna behövde anställa fler.

Till Vingåker kom många unga kvinnor för att sy, bland annat på Widengrens. För att alla skulle ha någonstans att bo byggde Widengrens Takåsens bostäder 1945.

Takåsen bestod av 6 tvårummare, 6 enrummare och 30 rum med enbart kokvrå. De flesta flickor fick bo två och två i de små enkelrummen. Det var trångt, men å andra sidan blev hyran bara hälften så hög. De flesta av flickorna var dessutom i samma ålder och umgicks mycket med varandra.

I källaren fanns en fritidslokal och mindre sällskapsrum med pentry som samtliga i huset kunde använda. Några år när det var extra stor bostadsbrist fungerade även dessa källarutrymmen som bostäder.

I en artikel i Dagens Nyheter 1943 skriver Barbro Alving ("Bang") att "i Vingåker är kvinnoöverskottet så stort att det går fjorton flickor på varje man". Även om det var en stor överdrift, låg det lite sanning i påståendet. Många kvinnor flyttade till Vingåker eftersom konfektionsindustrin behövde sömmerskor.

Idag har rummen på Takåsen slagits samman till vanliga lägenheter.