Punkare, rejvare, grungare, gothare... Klädstilen signalerar vilken grupp man tillhör. Idag tycker vi det är självklart att tonåringar har olika stilar och varken klär sig i barnkläder eller vuxenkläder. Så har det inte alltid varit. Före andra världskriget bar man barnkläder fram till konfirmationen då man bytte till vuxenkläder. Det fanns inga speciella kläder avsedda för ungdomar. Efter andra världskrigets slut 1945 präglades Sverige av framtidsoptimism. Ekonomin gick bra och ungdomar blev en egen grupp att räkna med. Den som fyllt 13 år kallades nu tonåring. Det var nytt och kom från Amerikas "teenager". Tonåringarnas konsumtion av t ex kläder, musik och tidningar ökade. På 50-talet lyssnade den stereotypa tonåringen på rock’n’roll, bar jeans och hängde vid korvkiosken. Elvis och Tommy Steel blev trendsättare. För första gången hade tonåringar eget klädmode och egen musiksmak som de inte delade med sina föräldrar.I Vingåker samlades ungdomarna vid korvkiosken och busshållplatsen här på Trekanten. På andra sidan Storgatan låg Grandbiografen mellan 1938 och 1962. Ungdomar från landsbygden kunde åka in till Vingåker med särskilda biografbussar som stannade här. Och när biofilmen var slut gick bussen tillbaka. De nya tonåringarna på 1950-talet utmanade vuxenvärlden med skinnjackor och jeans. Den äldre generationen blev förskräckt. Många olika ungdomsstilar har dykt upp sedan 50-talet. En del försvinner, andra stannar kvar. Under 60-talet kom exempelvis modsen i sina kråsskjortor. I slutet av 70-talet kom de första punkarna och chockade med nitar och söndertrasade kläder. Under 80-talet passerade en stor syntvåg med ungdomar i svarta kläder. På 90-talet kom grungen och många klädde sig i lager på lager.
"I slutet av 70-talet gick jag på högstadiet. Då hade man mycket kläder från Gul & Blå. Ett tag var det populärt att ha plastkassar till skolan istället för väskor. Jag kommer ihåg att jag hade en Gul & Blå-kasse. Mitt favoritplagg under högstadiet var en gråmelerad collegetröja med Karl-Alfred-tryck."
Anki, född 1967
"I mitten av 60-talet hade jag utsvängda byxor, kråsskjorta och långt hår. Vi var mods. Jag och min bror sydde om kläder för att få det vi ville ha. Vi sydde krås på vanliga vita skjortor. Kragen byggde man upp så den blev en decimeter hög och så satte man dit stora snibbar. Vi tog avstånd från vuxenvärlden. Det var ett generationsuppror. Tanter kastade glåpord och lärarna mobbade oss för vårt långa hår!"
Lars, född 1951
"Jag fick ofta stå modell för min morbror som var reklamtecknare. Runt 1950 kom han hem från ett jobb i Amerika och hade med sig något helt nytt – jeans. Jag var runt 16 år och fick vara jeansmodell för en modeteckning för NK i Stockholm. Jag var en av de första i Sverige som provade jeans. Jag kommer ihåg att jag tyckte dom var väldigt stela. Senare gjorde jag även reklam för märket SIR som tillverkades på Ljungströms här i Vingåker."
Maud, född 1934
"När punken kom förvandlades jag till en tuff och farlig kille. Vi satte badges och säkerhetsnålar i jackorna och köpte skateboards. Vi var ganska oskyldiga punkare, rufsiga i håret och försökte klä oss lite tufft. Vi färgade håret med karamellfärg. Jag hade orange. Vi ritade på våra jeans så dom skulle se trashiga ut. Ibland kunde vuxna byta sida av gatan för att slippa möta oss."
Rocco, född 1966"Mina första jeans köpte jag vid mitten av 50-talet. Jag var i tonåren och började handla kläder själv. Då fanns det minst tre ordentliga klädaffärer i Vingåker. Men jag hade ingen speciell stil. Det var ganska standardiserat. Men det fanns ju raggare. Dom hade skinnpaj och jeans. Spättorna hade stuprörsbyxor och jumper. Det var ju ett gäng för sig!"
Harry, född 1939