Julfest på Widengrens 1955.
Storgatan vid 1900-talets början med Widengrens baracker på högra sidan. Samtliga har idag rivits.
Widengrens fritidsområde vid Lyttersta 1962-63.

10. Widengrens baracker

 

När industrialiseringen kom igång i slutet av 1800-talet ökade inflyttningen till städer och tätorter. De nyinflyttade arbetarna behövde någonstans att bo. Ofta var det arbetsgivaren som ordnade med boendet för de anställda. Företagen räknade med att personalen gjorde ett bättre arbete om de fick funktionella och trivsamma bostäder.

Vid sekelskiftet kom många arbetssökande till Vingåker, både från landsbygden och från utlandet. Då var Widengrens det största konfektionsföretaget här. Widengrens byggde bostäder till sin nya personal på flera ställen i samhället. 1902 byggde de fyra stora tvåvåningshus här på Storgatan med fyra lägenheter i varje byggnad. Husen kallades för "Widengrens baracker".

Några årtionden senare skulle bostadsbyggandet i Sverige komma att bli en politisk fråga. Den socialdemokratiske partiledaren (senare statsminister) Per-Albin Hansson höll 1928 ett tal där han myntade begreppet "det svenska folkhemmet". I folkhemmet skulle medborgarna leva ett tryggt liv med tillgång på mat, kläder, sjukvård och bostäder. Boendet blev politik. Moderna bostäder byggdes med vatten, el och avlopp.

Det lagstiftades om arbetsvillkor och ledighet. 1938 kom lagen om två veckors semester per år och 1958 sjönk arbetsveckan från 48 till 45 timmar. Företag började tänka på sina arbetares välbefinnande. Inte bara i form av personalbostäder.

Widengrens köpte mark vid Lyttersta, vid sjön Tisnaren. Där skulle de anställda kunna tillbringa tid när de var lediga. 1948 invigdes badplatsen med bastu, idrottsplats och byggnad med sällskapsrum och kök.

Andra trivselåtgärder var till exempel företagets stora lucia- och julfester och musikanläggningen i fabriken där personalen kunde önska musik.


"Julfesterna var ju riktiga fester! Det var mat
och underhållning. Det var ju då alla dom här stora
stjärnorna kom. Rosita Serano och Åke Grönberg.
Ja, det var många av den tidens stora artister.
Dom såg man ju bara på bio annars!"

Eivor, född 1922


"Man fick önska musik på jobbet.
Jag kommer ihåg när jag var cirka 15 år
och hade namnsdag. Då spelade någon
"Är det så här det är att vara kär?" för mig.
Det var i början av 40-talet."

Ragnhild, född 1924

 

 

Skapad: 2007-05-18
Publicerad av: Anja Wachtmeister