Alla religioner har regler som talar om hur människor ska vara mot varandra och hur tron ska visa sig i gärningar. Många religioner betonar vikten av att hjälpa de utsatta i samhället. Inom Kristendomen visar t ex Jesus genom sitt sätt att leva hur en kristen ska vara. Han umgicks med fattiga och utstötta. Han botade och hjälpte sjuka. En av de fem grundpelarna i islam är att ge allmosor, dvs. hjälpa fattiga och utsatta.

På medeltiden var det i princip kyrkan som tog hand om fattiga, sjuka och utstötta. Jesus var förebilden. De olika kyrkliga organisationerna drev hospital för vård av spetälskesjuka och helgeandshus där gamla, fattiga och sjuka vårdades. Kloster tog också emot människor i nöd. I stort sett allt det vi idag kallar vård, skola och omsorg var en kyrklig angelägenhet.

Den ekonomiska basen för detta sociala arbete var de gåvor i form av jord, pengar, mat och andra förnödenheter som människor skänkte till kyrkan. Kyrkan lovade alla som skänkte gåvor lindring av plågorna i skärselden där människornas synder brändes bort efter döden. Läs om medeltida vård på skylt 20.

Efter reformationen på 1500-talet drogs mycket av kyrkans egendom in till staten. Att skänka gåvor till fattiga och sjuka gav inte längre någon lindring i skärselden. Detta innebar att kyrkans ekonomi krympte och det drabbade de utsatta. Utsattheten ökades av att det började anses skamligt att inte kunna försörja sig själv. Så tyckte man inte på medeltiden.

Varje församling skulle själv ta hand om sina fattiga och utstötta. Här i Strängnäs behövde församlingen inte bygga en egen fattigstuga. Här låg hospitalet, statens anstalt som tog emot nödlidande från hela Södermanland. Där placerade församlingen sina fattiga och staten tog kostnaden. Läs mer om hospitalet på skylt 21.

Att ägna sig åt välgörenhet, dvs. skänka mat, kläder eller pengar till nödlidande, blev en accepterad sysselsättning för välbeställda personer långt in på 1900-talet. Biskops­dottern Maria Stade berättar i sina minnen från 1900-talets början om hur hennes mor tog till vara barnens urvuxna kläder. Kläderna tvättades, lappades och lämnades till behövande barn.

För drygt 100 år sen fanns knappt något av den sociala omvårdnad vi idag ser som självklart att samhället ska stå för. Människor saknade mat, kläder och husrum. Välgören­het var en droppe i havet och kändes för­nedrande. Religiösa och politiska rörelser började föra fram att mat, kläder, husrum och värdigt bemötande var en självklarhet, inte en nådegåva. De nödlidande skulle tas om hand av utbildade, professionella socialarbetare, inte av välgörenhetstanter.

När den sociala sektorn professionaliserades öppnades vissa kyrkliga tjänster för kvinnor. Kvinnor ansågs särskilt väl lämpade att ta hand om fattiga, sjuka och utstötta. Redan på mitten av 1800-talet började Ersta dia­konianstalt i Stockholm att utbilda diakonissor, en sjuksköterskeutbildning på kristen grund. Något senare började Samariterhemmet i Uppsala utbilda församlingssystrar, ett slags socialarbetare i församlingarnas tjänst.

Staten tog över mer och mer av vård och omsorg. Men resurserna räckte inte till allt. 1911 öppnade Strängnäs stift ett alkoholisthem på Härnö utanför Mariefred. Det var kyrkans sätt att tackla ett av dåtidens stora samhällsproblem. Pengar till hemmet samlades in på frivillig väg. Läs mer om Härnö på skylt 50.

Efter andra världskriget ökade statens inkomster och välfärdsstaten byggdes ut. Det lagstiftades om allas rätt till bastrygghet. Samhället, dvs. staten, skulle ta hand om sina medborgare från vaggan till graven. Ingen skulle behöva lita till välgörenhet.

Idag saknar ytterst få, om ens någon, i Sverige mat, kläder och husrum. Men samhällets resurser är begränsade. Inom äldrevården har personalen sällan tid med mycket mer än den praktiska omvårdnaden. Människors ensamhet har välfärdssamhället inte möjlighet att avhjälpa. Då kan frivilliga, ideellt arbetande grupper, från kyrkan, frikyrkor och frivilligorganisationer göra en skillnad i människors tillvaro. Det kan handla om allt från verksamhet för barn och föräldrar till gemensamma luncher till att besöka ensamma människor på äldreboenden. Vid stora olyckor som t ex. tsunamin, och Estonias förlisning hjälper kyrkan till med krishantering.