På 1600-talet skapades ett system där alla statstjänstemän i Sverige, ämbetsmän, gymnasielärare, officerare och präster, avlönades genom att de fick jord att bruka. En präst skulle leva av det prästgårdens jordar gav. En biskop hade flera gårdar. Dem kunde han antingen bruka själv eller arrendera ut och ha arrendet, hyran, som inkomst. Man sade att lönen betalades in natura.

1805 ville biskopen Johan Adam Tingstadius ha högre lön. Han skickade in en redogörelse över sina intäkter och utgifter till kammarkollegium, idag skulle vi säga finansdepartementet. För att förenkla översikten omvandlades alla poster till spannmål.

Biskopens inkomst var sammanlagt 844 tunnor. En del kom ifrån kyrktiondet. Kyrktiondet var en skatt som församlingsmedlemmar betalade till kyrkan. En del av tiondet gick till lön åt biskopar och präster. Vissa församlingar hade biskopen som prebende, lönebostäder. Prebendet innebar att biskopen tog inkomsten från församlingen. Han anställde i sin tur en präst som skötte arbetet där. På Tosterön tvärs över Mälaren låg Sundby. Det var en stor lantgård som ingick i biskopens lön.

Vad skulle biskopens lön räcka till? Bl. a. skulle han avlöna kaplaner i Härad och Länna och vicepastorer i Åker och Vansö för 159 tunnor. I sin personliga tjänst måste han ha minst en lakej, ett slags betjänt, en kusk, en taffeltäckare, ungefär en hovmästare, och en husdräng. Deras löner uppgick till 121 tunnor. Hushållerska, kökspiga, huspiga, bryggerska och ladugårdspiga kostade ytterligare 126 tunnor. ”Till underhåll, föda, kläder och handpenningar för biskopens person kan icke upptagas mindre än 200 tunnor”. Tre hästar för tre tunnor var alldeles oumbärliga. Måltider och andra utlägg i ämbetet beräknade han till minst 100 tunnor. Tingstadius var ogift, men situationen kunde förändras: ”…till hustru och barn, ifall biskopen har sådana, och deras betjening 44 tunnor”. De 844 tunnorna i intäkt skulle bara räcka till det allra nödvändigaste. Hur det gick vet vi inte.

Systemet med jord som lön för präster och lärare levde kvar länge. 1905 avskaffades det sista prebendepastoratet för en lärare i Strängnäs. 1910 avskaffades naturalönen för prästerna. De sista prebendegårdarna för lärare avskaffades 1950.