Nöden i samhället har sett olika ut under olika tider. På 1800-talet uppmärksammades spritmissbruk och alkoholism som ett stort samhällsproblem. Strängnäs stift beslöt i början av 1900-talet att göra en insats för alkoholmissbrukarna. Redan på medeltiden hade kyrkan arbetat för att lindra nöden hos fattiga, sjuka och utstötta.
På initiativ av domprosten Otto Norberg startade stiftet en insamling för att få pengar till ett alkoholisthem. För att ge så många som möjligt chansen att bidra till det goda arbetet började stiftet 1906 ge ut en julbok, Till hembygden. 1911 hade tillräckligt mycket pengar kommit in för att starta hemmet. Härnö utanför Mariefred var en statlig egendom, ett stort lantbruk, som då skulle byta arrendator. Otto Norberg utnyttjade sina kontakter med landshövding och andra myndigheter och stiftet fick kontraktet. Läs mer om kyrkomannen och samhällsaktören Otto Norberg på skylt 12.
Vårdideologin var precis den samma som för Sundby hospital eller mentalsjukhus. Platsen skulle ligga lite för sig själv men ha nära till landsväg, ångbåt och tåg. Patienterna skulle arbeta med lantbruk och annat kroppsarbete. Så småningom tillkom verkstäder för skomakare, skräddare och snickare. Platsen skulle vara naturskön, vilket skulle inverka positivt på tillfrisknandet.
Eftersom hemmet drevs av kyrkan hölls andakt morgon och kväll. Detta, ingen sprit, regelbundna tider och kroppsarbete tillsammans med andra var receptet som skulle hjälpa alkoholisterna till ett friskt liv.
Läs citat om livet på Härnö nedan. Läs om Sundby mentalsjukhus på skyltarna 48, 49 och 51.
Hemmet står öppet för mindre bemedlade män från Strängnäs stift, som hafva en allvarlig önskan att blifva frigjorda från sitt dryckenskapsbegär. De yttre medel, hvarmed hemmet vill begagna sig för att nå sitt mål, äro absolut återhållsamhet från spritdrycker, ett regelbundet lefnadssätt med väl afvägt förhållande mellan arbete, hvila och god förströelse, arbete, helst i det fria, såsom mest stärkande för kropp och själ, enkel men god och närande föda samt badbehandling enligt föreskrift av läkare, som regelbundet öfvervakar patienternas hälsotillstånd. Verksamheten hvilar på kristlig, sedlig grund. Lifvet på hemmet förflyter i hufvudsak enligt följande dagordning. Tidigt på morgonen stiga patienterna upp…Efter frukost följer en kort morgonbön. Med undantag af de vanliga måltidstimmarna ägnas sedan dagen åt arbete i trädgården, på åkern eller annorstädes i hemmet…efter slutadt arbete samlas patienterna till samkväm i dagrummet…Efter aftonvarden förrättas en kort aftonbön, hvarefter patienterna gå till hvila och ljusen släckas på bestämd tid.
Ur stadgarna för Härnö.
1945 skrev en patient till föreståndare Efraimsson för att tacka för tiden på Härnö:
Jag måste igen säga att jag haft god nytta av att redan från början vara i så god kondition genom den utmärkt hälsosamma vistelsen på Härnö. Det skulle nog låtit på annat sätt om inkallelsen kommit 5 mån. tidigare. Nu tar jag det som en semester. Kan även till min glädje och, som jag hoppas till Eder, berätta att icke minsta frestelse till återfall i gamla synder visat sig, trots nuvarande frihet och nära beröring med kamrater, som ha varor. Jag känner mig stark och frisk och fullt återställd, och detta har jag helt och hållet att tacka den härliga tiden hos Eder för…
Avslutningsvis bad han föreståndaren sända honom de småsaker han glömt kvar på Härnö, en kam och en slips. I Härnöarkivet finns flera brev där tacksamma patienter berättar att det regelbundna livet med hårt arbete i det fria blivit en vändpunkt i livet.