Kyrkan var sedan medeltiden en av de största jordägarna i Sverige. Tacksamma människor hade skänkt gårdar till kyrkan. Kyrkans ämbetsmän, präster biskopar m. fl. fick som lön att bruka gårdarna. En sådan gård var Sundby som brukades av biskopen i Strängnäs. Att leva på det gården gav kallades för att ha lön in natura. 1910 förändrades lönesystemet och kyrkans tjänstemän fick kontant lön.

År 1911 beslutade riksdagen att Sundby skulle bli mentalsjukhus, hospital. 1912 började man bygga och 1922 invigdes Sundby hospital. Det kunde ta emot 800 patienter. Personalen uppgick till ca 200 personer.

Anstalten fungerade som ett eget litet samhälle. Platsen var vald med omsorg. Den låg avskilt, men ändå nära Strängnäs. Det fanns gott om utrymme för olika byggnader. Framför allt fanns det möjlighet att aktivera patienterna. Att vara tillsammans med andra och arbeta ansågs vara nyttigt och påskynda patienternas tillfrisknande. Sjukhuset drev lantbruket vidare och det var tänkt att anstalten så långt som möjligt skulle odla den mat man behövde.

På 1920-talet bodde ännu de flesta svenskarna på landet och var vana med lantbruksarbete, djurskötsel och hantverk. På Sundby fick patienterna arbeta med sådant som de kände till och var trygga med. I ladugården fanns kor, hästar, grisar och får. På åkrarna odlades spannmål och foder till djuren. Det fanns en stor trädgård. Där odlades frukt, grönsaker och blommor för det lilla samhällets behov. Patienterna fick sköta så mycket som möjligt av lantbruket. Med det uppnåddes två syften: patienterna var sysselsatta och kostnaderna hölls nere. I olika verkstäder fick patienterna syssla med snickeri och metallarbeten. De kunde ägna sig åt hantverk som vävning och sömnad.

För att patienter och personal skulle kunna följa kyrkoårets gång och regelbundet gå till nattvarden byggdes en liten sjukhuskyrka. Många av patienterna blev kvar på Sundby hela livet, dog här och begravdes på anstaltens begravningsplats. Läs mer om sjukhuskyrkan på skylt 51.

Efter andra världskriget byggdes en flyktingförläggning på Sundby. Flyktingar bodde här även på 1980-talet.

Sundby sjukhus lades ned 1988. Nya mediciner gjorde att patienterna kunde vårdas ute i samhället. De stora mentalsjukhusen upplevdes som omänskliga vårdfabriker.

En stor trädgård

Trädgården på Sundby var enorm. 1972 fanns det 89 500 m2 klippta gräsytor och 12 000 m2 naturpark som slogs med lie. På 378 000 m2 röjde man buskar och räfsade löv. Det fanns 83 fruktträd som skulle beskäras. Växthuset var på 515 m2. Dessutom fanns 656 m2 drivbänk och friland på 2000 m2. Tidigare hade odlingsytorna varit mycket större.

Allt det odlade bokfördes noggrant, i synnerhet under andra världskriget då kristidsnämnden krävde in uppgifter. Maten skulle räcka till alla i Sverige och fördelas rättvist. 1943 odlades bl.a. hallon på 17 ar och 9 m2, det fanns 90 krusbärsbuskar och 569 vinbärsbuskar. Det odlades vitkål, rödkål, morötter, rödbetor, palsternackor, lök, spenat, ärter, bruna bönor mm. 1944 levererades 7 323 kg vitkål, 5 890 kg rabarber och 380 kg jordärtskockor till köket. Det året levererades också blommor och äpplen till baltiska flyktingar som bodde i förläggning på Sundby. 1951 gick 2 521 kg fallfrukt och 8 429 kg plockade äpplen till köket. 3 105 kg äpplen gick direkt till patienterna. Delar av fruktträdgården höggs ned efter andra världskriget då flykting­förläggningen byggdes på Sundby.

Under andra världskriget var Sverige rätt isolerat och det gick inte att importera alla varor till landet. För att få vissa medicinska ämnen måste man odla växter.  På 1940-talet odlade man därför spikklubba på Sundby. Det är en växt som tillhör samma familj som potatisen och änglatrumpeten. Den är giftig men ur den kan man utvinna ämnen som används som medicin. Bladen samlas in på morgonen under blomningstiden och torkas. Ur dem utvinns skopolamin och atropin. Skopolamin används som lugnade medel. Atropin kan motverka långsam hjärtrytm eller hjärtstillestånd. Spikklubbebladen levererades från Sundby till Kronans drogfabrik i Stockholm. Kan man anta att en del av skopolaminet kom tillbaka till Sundby för att ges till oroliga patienter?

Sjukhusets patienter arbetade i ladugården och på åkrarna. De plockade äpplen, räfsade löv och beskar buskar. Kroppsarbete tillsammans med andra patienter ute i friska luften ansågs vara god terapi. Sjukhusets personal arbetade som arbetsledare sida vid sida med patienterna.