Jehovas vittnen är en missionerande rörelse. Medlemmarna kommer och knackar på hemma hos folk i Sverige och i andra länder. De berättar att vi just nu lever i de sista dagarna före världens undergång. Då slutet kommer ska alla onda människor dö och de goda kommer att leva vidare i ett paradis på jorden. Rörelsen ser som sitt uppdrag att rädda så många som möjligt till detta paradis.

Rörelsen har sitt ursprung i Pennsylvania i USA. På 1870-talet började en grupp män själva läsa bibeln, tolka den och forska om den. De ansåg att mycket av det som kyrkan lär ut inte hade något stöd i bibeln. 1931 antog rörelsen namnet Jehovas vittnen.

Vittnena ser sig själva som den enda sanna kyrkan. Men de är uteslutna från de kristna kyrkornas gemenskap eftersom de inte accepterar treenighetsläran, som är ett absolut grundelement för de kristna samfunden. Treenighetsläran säger att Gud samtidigt är fadern, sonen och den helige ande. Vittnena tror på Gud och på Jesus som hans son, men uppfattar treenighetsläran som ett slags avgudadyrkan.

En medlem i Jehovas vittnen ska vara en god samhällsmedborgare, betala skatt och följa landets lagar, så länge dessa inte bryter mot bibeln. I Sverige var vittnena enligt lag befriade från militärtjänst. Vittnen deltar inte politisk verksamhet. De röstar aldrig i kommunal-, landstings- eller riksdagsval. I Nazityskland förföljdes vittnena. Många spärrades in i koncentrationsläger där tusentals av dem dog.

Rörelsen styrs från USA. Där skapas mötes­program som är de samma vid alla områdessammankomster i hela världen. Här i Mälardalen arrangerades under många år möten i Strängnäs i den stora hallen vid skylten. Mötena pågick i några veckor varje sommar. För kommunen innebar det att stadens invånarantal mer än fördubblades under perioden. Butiker, hotell och restauranger fick ökade inkomster. Det hände också att privata familjer, som rest bort på semester, hyrde ut sina bostäder till vittnena. Precis som för vallfartsorter som Lourdes i Frankrike, Santiago de Compostela i Spanien eller Mecka i Saudiarabien innebar religionen ekonomisk förtjänst för Strängnäs.