Under 1800-talet och början av 1900-­talet spreds flera stora väckelserörelser över Sverige. Tack vare järnvägarna och billiga tryckmetoder spreds nya idéer snabbt över landet. Statskyrkans präster fick konkurrens av kringresande predikanter. De läste bibeln själva och ansåg att den kunde tolkas annorlunda än statskyrkan gjorde. Bl. a ansåg väckelserörelsernas folk att en församling skulle vara självständig, inte styras av någon överhet som en biskop. Bibeln skulle alltid vara rättesnöret. Ingen världslig myndighet, t. ex. riksdagen, skulle bestämma vad församlingens medlemmar skulle tro på. Församlingsmedlemmarna skulle själva i demokratiska val utse sina ledare. Församlingen skulle ansvara för att medlemmarna levde ett kristet liv.

Pingströrelsen är en relativt ny väckelserörelse som började 1906 i Los Angeles. Rörelsen spreds snabbt till Europa. Till Sverige kom den redan samma år. Levi Pethrus blev pingst­rörelsens mest kända företrädare i Sverige.

Att sprida Guds ord, att evangelisera, var från början viktigt för pingströrelsen. Det beror på pingstkyrkans starka övertygelse om att Jesus snart kommer tillbaka. Det gäller att fram till dess hjälpa medmänniskor och sprida budskapet om honom till så många som möjligt, i Sverige och i världen. Pingströrelsen är den svenska frikyrka som missionerar allra mest. Rörelsen har ca 600 missionärer i 50 länder. De enskilda församlingarna skänker pengar, offrar, till missionen. Pengarna får församlingarna genom insamlingar, second hand-affärer mm. En stor del av pengarna används till biståndsarbete.

För att sprida budskapet och nå så många som möjligt har rörelsen varit en föregångare när det gäller att utnyttja modern teknik och massmedia. Tidningar och andra skrifter, TV, radio, numera också Internet, är några av de kanaler rörelsen använder. Redan på 1950-talet startade pingströrelsen i Sverige radioutsändningar. På den tiden bestämde staten helt över radioutsändningarna. Att någon annan skulle göra radioprogram var otänkbart och otillåtet. För att höras fick rörelsen bli radiopirat och sända radio­program från fartyg som låg på internationellt vatten.

Församling och mission

Pingstförsamlingen i Strängnäs startade på 1920-talet som en liten bönegrupp.  Precis som väckelserörelserna på 1800-talet hade man ingen egen kyrka utan man samlades hemma hos varandra och i tillfälliga, lånade lokaler. 1937 hade gruppen vuxit till närmare 40 personer. De allra flesta var kvinnor. Då kändes det meningsfullt att bygga ett eget hus. Precis som andra pingstförsamlingar byggde Strängnäsförsamlingen ”i tro”. Det innebär att man inte har mycket pengar när bygget startar. Men genom frivilligt arbete, gåvor och lån går det att genomföra projektet. Senare samma år invigdes kyrkan på Regementsgatan 3. Församlingen blev kvar där till 2006. Idag är den gamla pingst­kyrkan biograf.

Församlingen antog stadgar som betonade att den stod på bibelns grund. Den var självständig och självstyrande. Den valde och avsatte sina ledare. Den kunde ställa krav på församlingsmedlemmarna att föra ett kristet liv.

Att missionera var viktigt. Den första bönegruppen bekostade en missionär i Argentina. Då på 1920-talet betalade gruppen tillsammans 10 kr/månad för detta. Idag är församlingens bidrag till missionen oerhört mycket större. Pingstförsamlingen i Strängnäs driver också en second-handaffär för att få in mer pengar till biståndsverksamhet. Att arbeta frivilligt i affären är ett sätt att aktivt stödja missionen.

Idag är missionen lika viktig för pingst­rörelsen som på 1920-talet. Men det är inte alla gånger nödvändigt att resa långt bort till främmande länder för att förkunna Guds ord eller hjälpa människor till ett bättre liv. Idag kommer världen till Sverige. Människor flyr från krig och svåra förhållandet. En del av dem har hamnat i Strängnäs. Att hjälpa människor in i det svenska samhället, att arbeta med integration, är idag en av de mest aktuella samhällsfrågorna. Att söka sig till en pingstförsamling kan vara ett sätt att komma in i samhället. Församlingsmedlemmar som öppnar sina hem för de nya svenskarna gör personligen en insats för ett bättre samhälle. Pingstförsamlingen har många f.d. missionärer från Afrika som medlemmar. Kanske är det förklaringen till att ett stort antal flyktingar från Burundi i Afrika har sökt sig till församlingen.