Det första man ser då man kommer till Strängnäs är domkyrkan. För 100 år sedan kom man med ångbåt och långt ute på fjärden syntes kyrktornet. Dagens tågpendlare ser tornet sticka upp ovanför husen så snart de kliver av tåget. Så är det på många platser i Sverige. Kyrkan står mitt i byn. Det är samtidigt en bild av den viktiga roll som kyrkan spelat i skapandet av det svenska samhället.
Vår almanacka och vår årsrytm av arbete och vila skapades när vi blev kristna för ca tusen år sedan. Under helgdagarna skulle man inte arbeta för att få mat och kläder utan gå i kyrkan. Då skulle man arbeta för att komma till Gud eller himlen efter döden genom att gå i kyrkan. Kyrkans och samhällets helgdagar blev under medeltiden allt fler. Stora högtider, som jul, påsk och pingst firades under flera dagar. Nya helgdagar tillkom när helgonen blev fler. Strängnäs stift hade två egna helgon, Sankt Eskil och Sankt Botvid. Eskil firades den 11 juni och 6 oktober, Botvid den 28 juli. En standardvecka på slutet av 1400-talet bestod av fyra arbetsdagar och tre helgdagar.
Vid reformationen på 1500-talet blev staten, eller kungen, kyrkans överhuvud. Helgondyrkan avskaffades och många kyrkliga helgdagar, dvs. lediga dagar, togs bort efterhand.
Staten, inte kyrkan, lagstiftar idag om vilka dagar som ska firas med ledighet. Man kan dessutom säga att arbetsmarknadens parter i förhandling kommer överens om vår ledighet, dvs. antalet semesterdagar. Semester och lediga dagar ska vi använda till att skaffa nya krafter för arbetslivet, inte för att arbeta för att nå Gud. Vill vi gå i kyrkan, moskén eller synagogan gör vi det för att vi själva vill, ingen tvingar oss.
Men fortfarande är året i uppbyggt kring de viktigaste händelserna i Jesu liv. De bestämmer rytmen för alla medborgare oberoende av trosuppfattning. Långt in på 1900-talet var det otänkbart och i lagen förbjudet att på långfredagen, Jesu dödsdag, gå på bio eller på krogen. Juldagen var en stilla dag. Möjligen kunde man besöka eller få besök av någon mycket nära släkting. Idag har ju juldagen blivit den stora krogdagen. Då träffas gamla vänner som är hemma över julhelgen och firar tillsammans.
De röda skyltarna i Strängnäs berättar historien om hur kyrkan och staten gått hand i hand. Här i Strängnäs skapades den svenska statskyrkan.
I juni 1523 kom Gustav Vasa till Strängnäs för att väljas till kung. Själva kröningen ägde rum i domkyrkan. Den som förmodligen regisserade hela ceremonin var ärkedjäknen Laurentius Andrae, en av de högsta prästerna i domkyrkan. De två herrarna hade kommit underfund med att de hade mycket att vinna genom att samarbeta. Laurentius Andrae var uppfylld av Martin Luthers revolutionära tankar. Bl. a. ansåg han att en människa inte skulle komma till himlen på grund av goda gärningar eller gåvor till kyrkan. Luther betonade i stället att det bara är en människas tro som kommer att frälsa henne. För att bryta med den romersk-katolska kyrkan behövde kyrkan i Sverige skydd av en stark kung. Gustav Vasa såg å sin sida en möjlighet att ta över kyrkans ”överflödiga” egendom för att betala sina skulder. Han hade lånat mycket pengar för att finansiera ”valkampanjen” för att bli kung. Som motprestation lovade han hålla allt romerskt-katolskt utanför landets gränser. Den nya lutherska kyrkan skulle få ensamrätt i Sverige. Att vara svensk var att vara luthersk.
Genom århundradena växte sedan staten och kyrkan ihop. I lagen skrevs det in att Sverige var lutherskt och att kungen måste vara lutheran. Skolväsendet stod fram till 1960-talet under kyrkans kontroll. Prästerna var statstjänstemän som svor en ed till konungen. De skötte folkbokföringen fram till 1991. Nya statliga förordningar lästes upp från predikstolen. Man kan säga att predikstolen fram till 1949 var statens kanal att nå sina medborgare.
För dem som inte passade in i mallen blev det problem. Från mitten av 1800-talet spreds stora väckelserörelser över landet. Människor läste bibeln själva och upptäckte att den kunde tolkas annorlunda än statskyrkan gjorde. Det stod inte att kyrkan måste vara underställd staten eller att barn måste döpas i späd ålder eller att bara kyrkan kunde viga ett par. Från slutet av 1800-talet börjar upplösningen av den nära relationen mellan kyrkan och staten.
Följ berättelsen om kyrkan och staten, om religionen och samhället på skyltarna runt om i Strängnäs.