Förhållandet mellan religionen och det världsliga samhället kan se ut på olika sätt. Men kopplingen finns alltid, överallt i världen. Här några exempel på hur det kan vara.
Förödande krig rasade i Europa på 1500- och 1600-talet. Lärda män, som förskräcktes över våldsdåden, menade att en gemensam faktor för alla krigen var en konflikt om religion. Katoliker slogs mot lutheraner och andra protestanter. Värst var det i Tyskland, som inte var ett enhetligt land utan ett gytter av större och mindre furstendömen. Där bestämdes att fursten, regenten, i varje enskild stat skulle bestämma vilken tro hans folk skulle bekänna sig till. Religiösa minoriteter fick flytta till andra länder där de kunde utöva sin tro.
Filosofer, som på den tiden hade idéer om hur ett gott samhälle skulle se ut, trodde att religionsfrihet var en av nycklarna till det. I framtidens samhälle skulle religion vara vars och ens privata angelägenhet. Ingen kung eller påve skulle bestämma över en människas tro. Detta kallas att sträva efter ett sekulärt samhälle. I Europa har länderna allt sedan dess strävat mot att bli sekulära. Idag kan man säga att länderna i Västeuropa är det. Sverige är kanske mest sekulärt. Dock säger detta inget om hur religiösa invånarna i de olika länderna är.
För att komma undan religiös förföljelse valde många människor att utvandra till Amerika på 1500- och 1600-talet. Där fanns ingen kung eller påve som kunde tvinga människor att tro. Där kunde starkt religiösa människor leva tillsammans enligt sin församlings regler. När Amerikas Förenta Stater, USA, 1776 gjorde sig fria från England var religionsfrihet viktigt. 1791 skrevs det in i grundlagen att det var förbjudet för kongressen, riksdagen, att anta en statsreligion. Det ger alla medborgare rätt att fritt utöva sin religion, vilken den än är. Det märkliga är att vi upplever USA som ett starkt religiöst land, att religionen är viktigare för medborgarna där än i Sverige. Anledningen är att landet grundades av troende människor som flytt dit just för att fritt få praktisera sin religion. För dem var församlingen, kyrkan och tron det som höll ihop deras små nybyggarsamhällen. Den traditionen har levt vidare in i vår tid. En stat som USA, som till konstitutionen är helt sekulär, världslig, kan alltså ha invånare som är starkt religiösa. Vilket kan få stor samhällelig och politisk betydelse.
I Sverige skapades på 1600-talet en luthersk enhetsstat. Man ville skydda landet från att slitas sönder av religiösa konflikter. Det innebar att enligt grundlagen, konstitutionen, och andra lagar måste alla medborgare vara lutheraner. Genom att följa bestämda regler, t. ex. att gå i kyrkan, ta nattvarden och lära sig de viktigaste lärosatserna utantill skulle varje medborgare bevisa sin renlärighet. Det var samtidigt ett bevis på att han eller hon var en god, svensk medborgare. Vad den enskilda människan egentligen trodde, eller om hon överhuvudtaget trodde på någonting, var oviktigt. Man kan hävda att Sverige på 1600- och 1700-talet var en lutherskt-fundamentalistisk stat. Men det sekulära idealet slog igenom i Sverige liksom i övriga Västeuropa. Under 1800- och 1900-talet stiftades lagar som så småningom ledde till total religionsfrihet och år 2000 skiljdes staten och kyrkan definitivt.
Många muslimska länder blev erövrade, koloniserade och förtryckta av länder i Västeuropa under 1700-, 1800- och 1900-talet. Erövrarna försökte, ibland med tvång, påtvinga länderna sin moderna, högteknologiska, sekulära kultur. De ansåg att de ”efterblivna” folken skulle befrias av det västerländskt moderna, att det var religionen som gjorde folken efterblivna. De undertryckta såg hur deras religion, kultur och samhällsliv slogs sönder. Att länderna blev självständiga innebar ingen förbättring. I stället ledde det ofta till konflikter. Förklaringen till allt elände var, ansåg vissa tänkare i de koloniserade länderna, att människorna vänt sig bort från religionen. Att återinföra och strikt följa de lagar som gällde då islam på 600-talet erövrade världen var nyckeln till ett gott, framgångsrikt samhälle, menade de. 1979 återvände ayatollah Khomeini till Iran och utropade landet till en islamisk republik. Det innebar att alla världsliga myndigheter blev underställda de religiösa ledarna. Ungefär som i Sverige på 1600-talet blev det viktigt att till det yttre följa de religiösa reglerna. Ungefär som i Sverige på 1600-talet är det svårt att leva och vistas i landet om man tillhör en annan religion än den som majoriteten bekänner sig till. Ungefär som i dåtidens Sverige är det svårt att veta vad den enskilda människan tror i sitt hjärta. Medborgarna i en religiös stat behöver inte vara särskilt religiösa, bara de följer religionens lagar.