Länge stoppade kyrkan med olika motiveringar kvinnor från att prästvigas. Man hänvisade till bibeln och hävdade att prästämbetet var gudomligt. Världsliga myndigheter, som svenska kyrkans överhuvud staten, kunde inte bestämma över det gudomliga påbudet att bara en man kan vara präst.

I andra kristna samfund var frågan inte lika laddad. Inom Frälsningsarmén uppträdde kvinnor redan från början som ledare. Kåren här i Strängnäs grundades av Hilma Berglund 1897. Läs om Fräsningsarmén på skylt 32. Inom frikyrkorna hade kvinnor också lättare att verka. Frikyrkorna hade från början kämpat för demokrati och lika rösträtt för män och kvinnor. 1950-talet var en genombrottstid för kvinnliga pastorer och ledare i de frikyrkliga församlingarna.

Svenska kyrkan tog beslutet om kvinnliga präster 1957. 1956 hade ecklesiastikministern, som hade ansvar för de kyrkliga frågorna, varit mycket tydlig. Om inte kyrkomötet, kyrkans ”riksdag”, godkände kvinnliga präster skulle riksdagen lagstifta i frågan. I och med att Sverige hade en statskyrka var det staten och ytterst riksdagen som beslutade om kyrkans tro och lära. Nu fick kyrkan, åtminstone formellt, själv ta beslutet. 1960 prästvigdes de första kvinnorna.

När Laurentius Andrae och Gustav Vasa drog upp riktlinjerna för en statskyrka här i Strängnäs på 1520-talet var frågan om kvinnliga präster över huvud taget inte tänkbar. Men de två herrarnas beslut om en statskyrka lade grunden för det som skulle komma, i och med att riksdagen ytterst fick besluta i kyrkliga frågor. Läs mer om statskyrkan på skyltarna 1-3.

Strängnäs stift var kluvet i kvinnoprästfrågan och därför dröjde det innan några kvinnliga präster kunde vigas. I december 1975 var det dags. Men då kunde inte en gemensam ceremoni ordnas för de blivande prästerna. Med några dagars mellanrum ordnades två vigningar. En för majoriteten och en särskild för dem som inte kunde tänka sig ceremonin tillsammans med kvinnliga kollegor. Båda falangerna ansåg att de hade stöd i bibeln för sin åsikt.

Nedan finns citat ur debatten för och emot kvinnliga präster.

Debatten var het i kvinnoprästfrågan

Så länge vi har en statskyrka är det orimligt och ur en demokratisk synpunkt ohållbart…att kvinnor inte har tillträde till prästämbetet… (det vore) orimligt om kyrkomötet sköt frågan ifrån sig och överlät åt statsmakten att fatta beslut, för att därefter två sina händer… Svenska kyrkan är en statskyrka. Den måste anpassa sig till grundläggande uppfattningar i det svenska samhället.

Ecklesiastikministern, som ansvarade för de kyrkliga frågorna, var tydlig på kyrkomötet 1956. Kyrkan måste anpassa sig till ett jämställt samhälle. Prästämbetet måste öppnas för kvinnor. Riksdagen har den yttersta makten över en statskyrka.

Hur har vi det med religionsfriheten i vårt land? Frågan känns angelägen när man tar del av den kätteriprocess som rasar mot den kristna minoritet som inte accepterar kvinnliga präster.

Insändare i Katrineholmskuriren i november 1975.

Biskop Kastlund är all heder värd som nu håller sitt löfte till Katrineholms församling och låter oss få en kvinnlig präst. Från många håll har omvittnats, inte minst från kvinnohåll och församlingens livaktiga syföreningar och arbetskretsar, att en kvinnlig präst i församlingen är synnerligen välkommen.

Insändare i Katrineholmskuriren i november 1975. I Katrineholm fick Eva Karlsson sin första prästtjänst.

Vår tro har vi gemensamt med våra motståndare och den är både viktigare och stabilare än bråket om kvinnliga präster!

Folket intervjuade de blivande prästerna Eva Karlsson och Karin Andersson inför vigningen 1975.

Här behöver vi själva vara starka. Det gäller särskilt Er två, Eva och Karin, som är de första kvinnorna, som prästvigs i detta gamla stifts mer än åttahundraåriga historia och som på grund av Ert kön till en början kan komma att möta vissa svårigheter.

Biskop Kastlund förutsåg i sitt tal till de blivande prästerna i december 1975 att de kunde möta svårigheter.

Det kommer att bli två prästvigningsceremonier i Strängnäs domkyrka i december! Tre av de elva manliga teologerna kan inte acceptera att bli prästvigda tillsammans med kvinnor, utan kommer att vigas vid en separat ceremoni söndagen före den traditionella prästvigningsdagen (21 december).

Strengnäs Tidning rapporterade i oktober 1975 att stiftet var kluvet i kvinnoprästfrågan.

I Nerikes Allehanda debatterade två manliga präster inför vigningen av de två första kvinnliga 1975:

Bibeln och därmed också Paulus brev och skrifter är den grund som hela kyrkan vilar på och börjar man laborera i Paulustexter och väljer ut vissa avsnitt som man säger inte är giltiga längre, urholkar man grunden för den tro hela kyrkan vilar på. Jag skulle aldrig kunna arbeta i en församling, där det också fanns en kvinnlig präst. Det är ingen könsfråga, utan en trosfråga.

Att påstå att man har stöd i Paulus texter för detta ställningstagande (motstånd mot kvinnliga präster) tycker jag inte är ett tillräckligt hållbart argument. Det finns så mycket Paulus och Jesus sagt som vi gått ifrån. Vi tvår (tvättar) ju inte varandras fötter, trots att Jesus uttryckligen befallt det. Bibeln är ju trots allt också tidsbunden. Man kan inte lägga en 2000 år gammal mall på dagens samhälle.