Under 1800-talet ansågs kvinnans plats vara i hemmet. Där skulle hon uppfostra sina söner till nyttiga samhällsmedborgare och sina döttrar till goda husmödrar. Det var en tid då kvinnor hade svårt att ta plats ute i samhället. Frälsningsarmén gick mot strömmen. Där var kvinnor välkomna och kunde yrkesarbeta precis som männen.
Det var också en tid då samhället förändrades hastigt. Folk flyttade in till städer och tätorter för att arbeta i fabrikerna. Städerna växte snabbt, folk bodde trångt, sjukdomar härjade, människor svalt, barn dog. Samhället hade inte resurser att avhjälpa misären. Frälsningsarmén grundades i England där det nya industrisamhällets problem tidigt blivit synliga. Det var makarna William och Cathrine Booth som tillsammans startade organisationen på 1860-talet. Frälsningsarmén förklarade krig mot industrisamhällets avigsidor: mot fattigdom, arbetslöshet, rättslöshet, bostadsbrist och alkoholism runt om i Europa. Men också mot intolerans och ateism. En ateist tror inte på någon gud.
Frälsningsarmén använde ett mycket krigiskt språk. Medlemmarna gick på krigsskola, bar uniform och kallades soldater och officerare. Man öppnade eld och gjorde kommandoraider. Tidningen hette Stridsropet. Det var för att visa att man menade allvar. Nu skulle fattigdom, nöd och elände snabbt utrotas.
Mötena ute på gator och torg väckte uppmärksamhet. Det var granna uniformer, eggande musik, fladdrande fanor och vittnesbörd. Och kvinnor som talade! Rörelsens färger signalerade vad den stod för: rött för Jesu Kristi blod, gult för den helige andes eld och blått för själens renhet.
Makarna William och Cathrine Booth ledde sin armé tillsammans. Redan på 1860-talet hade Cathrine Booth börjat förkunna och ifrågasätta männens ensamrätt att predika. Hon studerade bibeln själv och ansåg att hon i den fann stöd för kvinnornas rätt att predika och leda möten.
Förebild för alla de kvinnliga officerarna i Sverige var Hanna Ouchterlony. Hon råkade stå bland åhörarna i Värnamo 1878 då sonen till rörelsens grundare predikade där. Hon insåg att hon funnit sitt kall. Hanna Ouchterlony blev inbjuden till familjen Booth i England där hon snabbutbildades för uppdraget att leda rörelsen i Sverige.
Vid årsskiftet 1882-83 var Hanna Ouchterlony tillbaka i Stockholm och Frälsningsarmén höll sina första möten där. Rörelsen spreds snabbt över landet. Att kvinnor ledde möten och predikade upprörde många människor. Kvinnor skulle inte framträda på offentliga platser, torg och allmänna möten.
Hanna Ouchterlony inspirerade många kvinnor att engagera sig mot samhällets orättvisor. Det blev ett sätt för engagerade unga kvinnor att göra en insats i samhället, att ta sig ut från hemmet. Frälsningsarmén utnyttjade dessa kvinnliga eldsjälar och sände dem landet runt för att starta kårer. Ibland brände de ut sig i sin iver att göra gott.
Hilma Charlotta Berglund var en typisk sådan kvinnlig aktivist. Hon föddes i Gävle 1867. Som 26-årig kom hon in på Frälsningsarméns krigsskola. Innan hon fyllt 27 var hon löjtnant. Under tiden på krigsskolan tjänstgjorde hon i Jönköping, Halmstad och Valdemarsvik. Sen fortsatte karriären:
1895 Delsbo, Hudiksvall, Piteå och Malmberget. 1896 befordran till kapten, till Boden och Sandviken.1897 Strängnäs, grundar kåren här.1898 Stockholm.1899 Vansbro. 1901 Norberg, Grängesberg, Malmberget.1902 i mars berättar Frälsningsarméns arkiv att hon ”vilar” och i april ”avgår” hon, 33 år gammal, och försvinner ur rullorna. Var hon bara en utbränd eldsjäl som gett allt eller dog hon?
Hilma Berglund hade flera kvinnliga föregångare i Södermanland. I Nyköping var det kapten Alma Jakobsson som startade kåren 1889. Till Eskilstuna kom kapten Hanna Andersson 1891.
Läs om frikyrkor och andra rörelser på skyltarna 23, 31, 40, 42 och 47.