På 1600-talet fick kyrkan ansvaret för all skolundervisning i Sverige. Den framväxande stormakten behövde utbilda ämbetsmän för den svällande administrationen. Det var viktigt att religiös splittring inte fick fäste i landet som då kunde drabbas av krig och elände, vilket hände med Tyskland. Därför skulle alla ämbetsmän vara renlärigt lutherska. För att garantera renlärigheten skulle gymnasierna övervakas av kyrkan. Biskoparna skulle fungera som inspektorer, eforus, på gymnasierna.

Fram till 1905 fungerade biskoparna offi­ciellt som eforus i sina stift. Undervisning och lärartillsättningar övervakades av biskopen. Tvister och bråk avgjordes i sista hand av honom. En uppgift som kunde bli mycket tidskrävande. Vissa biskopar tyckte att arbetet med skolan tog för mycket tid från det kyrkliga.

Efter 1905 var uppdraget bara formellt. Ändå spelade Strängnäsbiskopen en självklar roll i läroverkets liv, symboliserat av hans hedersplats på avslutningen i aulan. ”Biskopen satt alltid längst ut på den u-formade bänken vid dörrsidan, vilket betydde att han hade rektor intill sig på höger sida, sedan lektorerna och längst bort mot fönstersidan adjunkter och ämneslärare” minns en elev från mitten av 1900-talet. När de nybakade studenterna på sitt triumftåg genom stan passerade biskopsgården vid Lektorsgatan skulle eforus stå på trappan och hälsa ”sina” studenter.

Kyrkan, gymnasiet och läroverket var långt in på 1900-talet säkra arbetsgivare för dem med högre utbildning. Det lönade sig att i skolan satsa på strategiska ämnen som latin och grekiska som behövdes för prästutbildning. Var man prästvigd kunde man arbeta både i skolan och i kyrkan.

Att ett läroverk eller gymnasium länge hade dubbelt styre, både rektor och biskop, kunde ibland leda till intressekonflikter. En stark biskop kunde köra över rektorn och vice versa. Läs mer om det på skylt 4.

Läroverk i 400 år

Gymnasiet och sedermera läroverket i Strängnäs hade få elever och var många gånger nedläggningshotat. Det som räddade skolan var att lagen krävde att gymnasie-/läroverkslektorer, lärare, skulle sitta som ledamöter i domkapitlen, stiftens styrelser. Så länge domkyrkan och domkapitlet låg kvar i Strängnäs var skolans tillvaro tryggad.

Men i början av på 1900-talet omorganiserades domkapitlen och i den nya organisationen behövdes inte läroverkets lektorer. Nu fanns det en risk att staden skulle förlora sitt läroverk, Sveriges näst äldsta gymnasium, från 1626. Det i Västerås var tre år äldre. Nu gällde det för staden att se till att det fanns elever, bra lärare och ett modernt skolhus.

Efter åratal av förhandlingar stod den nya läroverksbyggnaden klar 1935. Inte längre i skuggan av domkyrkan utan i den nya stadsdelen Sörgärdet en bit utanför centrum. En ny skolbyggnad var nödvändig eftersom läroverkens elevantal under 1930-talet växte kraftigt. Inte minst beroende på att flickor från och med 1927 fick rätt att gå i läroverk och ta studenten.

Ett läroverk var en viktig byggnad. Där utbildades, precis som på 1600-talet, de som skulle leda landet i framtiden. Att rita läroverk var ett attraktivt uppdrag. Läroverket i Strängnäs ritades av Lars Lehming.

Läroverkens paradrum var aulan, där alla elever skulle samlas för morgonbön, högtidliga sammankomster eller vardagliga skrivningar. Aulans inredning var påkostad. Till aulan i Strängnäs gjorde konstnären Zacharias Faith-Ell en väggmålning av den dag 1626 då Gustav II Adolf gav biskop Laurentius Paulinus Gothus och borgarna i Strängnäs löfte om gymnasiet. Aulan fick en särskild ingång för att den skulle kunna användas utanför skoltid för bl. a. konserter.

I läroverket bedrevs kvalificerad utbildning som krävde både utrustning och specialsalar för t ex. kemi, fysik och biologi. En välutrustad och rymlig gymnastiksal var självklar. En god fysisk hälsa hörde till ett klassiskt bildningsideal.

Undervisningen i läroverket hade studentexamen som mål. Skolan och skolgården utfor­mades för att vara scenen där de nybakade studenterna på den stora dagen sprang ut för att tas emot av förväntansfulla anhöriga. Student­mössan var förutsättningen för framtida topp­­jobb, inte bara inom skolan och kyrkan. Med tiden krävde allt fler yrken studentexamen till grund.

Idag är detta en högstadieskola, Paulinska skolan. Den har namn efter biskopen på 1600-talet.

Läs mer om kyrkan och skolan på skylt 3. Läs om elever under olika tider på skylt 5, 8 och 17.