En ledare i samhället måste kunna legitimera sin makt. Det måste finnas något större eller högre som förklarar varför vissa ska styra och andra lyda. Man kan t. ex. hävda att kungen är släkt med guden eller att guden en gång har gett en lag som samhället måste följa. Den religiösa grunden för samhället skapar också ett starkt band mellan de världsliga ledarna och de religiösa, ibland är det t o m. så att samma personer är både religiösa och världsliga ledare.

Religionen har i alla tider och överallt i världen varit en grund för samhällen. I Sverige blev vi kristna för mer än 1000 år sedan. Vårt samhälle bygger på den kristna religionen. Andra samhällen bygger på andra religioner. De allra första missionärerna behövde stöd av de dåtida stormännen. Missionärerna berättade att det i bibeln stod att den som har makt har fått den av Gud. Han är Guds ställföreträdare här på jorden. Att inte lyda sin världsliga ledare, sin kung, är alltså att vara olydig mot Gud. Men ledaren, kungen, måste vara rättvis och beskydda de svaga, annars uppfyller han inte sitt uppdrag. När kungen kröntes skedde det i kyrkan. Kyrkans biskopar invigde honom. Alla människor kunde se att han var godkänd av Gud.

De svenska lagarna byggde delvis på den lag, Guds tio bud, som finns i bibeln. Gud hade själv överlämnat sina lagar till Moses för att människorna skulle förstå hur ett gott samhälle skulle fungera. Att döda, stjäla och ljuga var inte bara fult, det var ett brott mot Gud. Veckans sjunde dag skulle vara vilodag. Då skulle människorna inte arbeta utan minnas att Gud själv vilade efter att ha skapat världen och att Jesus uppstod från de döda just på söndagen.

Idag är Sverige sekulariserat. Det innebär bl. a. att vi inte längre tror att kungen, statsministern, kommunalråden eller papporna i familjerna har sitt uppdrag av Gud. Men vi är rätt ensamma i världen att skilja så starkt på det världsliga och det religiösa. Det är i stort sett bara länderna i Västeuropa som är helt sekulariserade. Därför kan det bli missförstånd och konflikter ibland när det kommer människor från länder med andra traditioner och en annan syn på religion och samhälle. Vi kan också ha svårt att förstå att det finns länder, t. ex. USA eller Iran, där det är helt naturligt att regeringschefen ber om Guds eller Allahs stöd i en svår politisk situation. Men det är inte så länge sedan Sverige var ett samhälle på religiös grund.

En luthersk enhetsstat 

Sveriges religiösa och världsliga ledare bestämde vid ett möte i Uppsala 1593 att Sverige skulle vara ett lutherskt land. Det innebar att den lutherska varianten av kristendomen var den enda som fick förekomma i landet. Sverige blev en luthersk enhetsstat. Kungen och alla invånare måste enligt lag vara lutherska. De viktigaste lutherska skrifterna blev en del av konstitutionen, grund­lagen. Att fira gudstjänst enligt andra ritualer än de lutherska blev förbjudet. Genom lagar och förordningar försökte staten hålla alla andra läror utanför landet. Man kan säga att Sverige under 1600-, 1700- och in på 1800-talet var intolerant, nästan fundamentalistiskt.

Prästerna kontrollerade regelbundet vid husförhör att människorna kunde den rätta läran. Alla måste gå i kyrkan regelbundet. Nattvarden var inte bara en religiös handling utan också en ceremoni som visade att en människa var en lojal, svensk medborgare. Prästen noterade vilka som gått till nattvarden och vilka som inte gjort det. Att ta nattvarden blev ett krav ifall man skulle gifta sig. Ville man bli t. ex. folkskollärare, tandläkare eller veterinär måste man visa upp ett intyg på att man tagit nattvarden då man sökte till sin utbildning. Gifta sig kunde man bara göra i den lutherska kyrkan. Att gå ur kyrkan, att själv välja sin religion, var otänkbart. Det var det samma som att stå helt utanför samhället. Att vara svensk var att vara luthersk.

Vid mitten av 1800-talet hade samhället förändrats och de stela reglerna fungerade inte längre. Bondesamhället var i upplösning, människor flyttade och ville själva välja vilken församling de skulle tillhöra. Judar och katoliker flyttade till landet. Att stänga dem ute från statliga tjänster eller göra det omöjligt för dem att gifta sig lagligt blev ohållbart. Som steg mot religionsfrihet avskaffades kyrkoplikten 1858, nattvardstvånget 1863 och 1873 blev det möjligt att gifta sig utanför den lutherska kyrkan. Under 1900-talet har banden mellan stat och kyrka gradvis lösts upp och år 2000 kapades de definitivt.

Sverige är idag ett av världens mest sekulariserade länder. Men våra stora högtider är kristna liksom grunden för vår etik, dvs. de regler som gäller för hur vi människor ska behandla varandra. De flesta svenskarna är medlemmar i den lutherska kyrkan. 2008 var 72,9 % medlemmar. Väldigt många vill fira de stora händelserna i livet, dop, bröllop och begravning i kyrkan. Kyrkan ger en värdig inledning åt officiella ceremonier. I Strängnäs inleder kommunfullmäktige sitt arbetsår med samling i någon av stadens kyrkor. Musik och en predikan ger året en högtidlig start och markerar en kontinuitet bakåt i historien. Att delta är frivilligt.