Tinghuset

Fram till 1849 var rättsväsendet delat i fyra instanser. Första instans var på landsbygden häradsrätten och i städerna kämnärsrätten. Andra instans var på landet lagmansrätten och i städerna rådhusrätten. Tredje instansen var hovrätten och fjärde instans högsta domstolen, vilka gällde både stad och landsbygd.

I häradsrätten dömde häradshövdingen. Till sin hjälp hade han en häradsnämnd, bestående av tolv bönder. Enligt 1734 års lag skulle det hållas så kallade lagtima ting tre gånger om året - på vintern, sommaren och hösten. Om något allvarligare brott inträffade där emellan kallades till urtima ting. Tingsmötet skulle inledas med en gudstjänst. Därefter skulle häradshövdingen kungöra ting och tingsfrid och framföra ärenden från staten till folket. Därefter följde brottsmål och tvister mellan personer som bodde långt från tingsplatsen. Sedan tog häradshövdingen upp ärenden i den ordning han ville. Alla tidskrävande mål skulle tas upp sist.

En av de mest omtalade fångarna var soldaten Eric Lind. Han och drängen Carl Sundin i Valla hade den 9 november 1826 mördat soldaten Sik och dennes hustru. Lind satt dessutom fängslad för att han ”besovit” en gift kvinna, det vill säga han hade ”begått hor”, och ”dubbelt hor” eftersom han själv var gift.

Det första tingshuset i Oppeby härad byggdes här i Stensjö på 1760-talet. Tidigare hade ting hållits på olika platser inom häradet som bestod av 13 socknar, till exempel vid Ramsta. Tingen hölls i Stensjö till 1880-talet, då rätten flyttade till stationssamhället Katrineholm. Tingshuset i Stensjö finns kvar och är idag bostadshus. 

 

Bränneriet

Brännerier och bryggerier var viktiga i äldre tiders självhushåll och var vanliga på gårdarna. De hade ofta flera funktioner. Här bryggdes öl, brändes brännvin och här tvättade man. Det var praktiskt att använda samma lokal eftersom varmt vatten behövdes både till starkvarutillverkning och till tvätt. Här hölls även storbak och slakt.

Varje hushåll hade rätt att brygga de starkvaror som behövdes, den så kallade husbehovsbränningsrätten. Denna upphävdes av Gustav III en period på 1770-talet, något som ledde till våldsamma protester och lönnbränning. Rätten att bränna hemma återinfördes.

Superiet var fruktansvärt under 1800-talet. Gustav Andersson, hållkarl vid Stensjö på mitten av 1800-talet, har till exempel berättat att arbetsdagen började med en sup klockan fem på morgonen. Brännvin fanns det gott om. För att motverka drickandet växte nykterhetsrörelsen fram. Rörelsens arbete ledde till att riksdagen 1855 förbjöd husbehovsbränningsrätten.

I Stensjö användes bränneriet som tvättstuga ända in i modern tid, vilket säkert var husets räddning. Ett användbart hus rivs inte. Byggnaden restaurerades på 1990-talet av Katrine-holm kommun under ledning av Sörmlands museum. Huset återställdes till sitt ursprungskick. Det är upplåst och inne i byggnaden finns information om hur arbetet i bränneriet gick till.

Banken

Sveriges ekonomi var dålig och fattigdomen svår i början av 1800-talet. För att förebygga fattigdomen förespråkade staten sparinrättningar där småbelopp kunde växa och ge ränta. Detta blev starten på det svenska sparbankssystemet. De första sparbankernas mål var att förvalta de mindre bemedlades sparande. Mellan 1865-1885 utvecklades sparbankerna explosionsartat och nästan 200 sockensparbanker startades. Anledningen var problem inom jordbruket. Missväxt hade lett till dålig ekonomi för många bönder. Därför förordades sparbanker i varje socken. Vid 1800-talets mitt fanns det 325 sparbanker i landet, varav 90 i städerna. Ungefär vid samma tid utvecklades affärsbankerna. På 1870-talet fanns det 37 affärsbanker med 190 kontor i landet. Sparbankerna vände sig till folket medan affärsbankerna erbjöd lån och krediter till företag.

Oppunda härads sparbank och pupillkassa öppnade i tingshuset här i Stensjö 1850. Pupillkassa innebar att banken kunde förvalta omyndigas ekonomi. Redan tidigare fanns sparbankernas föregångare – sparinrättningar – i Västra Vingåkers och Stora Malms socknar. 1839 hade en sparkassa bildats i Forssjö för bruksanställda.

Under 1850-60 talen var bankens verksamhet i Stensjö liten. Det första året satte 181 personer tillsammans in totalt 3721 kr. Efter tio år hade drygt 700 kunder satt in knappt 70 000 kr. Sparbanken var öppen mellan klockan 10 och 12 en dag i månaden. Då torgdagar infördes vid Stensjö 1854 samordnades bankens öppettider med dessa, vilket ökade bankens chanser att växa.

Under högkonjunkturen i början av 1870-talet väcktes idén att banken borde vara på plats på torgdagarna i Katrineholm. Stationssamhället Katrineholm hade växt fram då järnvägen anlades där på 1860-talet. På torgdagarna var stora mängder pengar i omlopp, vilket banken kunde utnyttja. Då tingshuset flyttade från Stensjö till stationssamhället 1881 följde därför sparbanken med.

Apoteket och barnmorskan

1847 flyttades apoteket från Floda till Stensjö. Apoteket låg i tingshuset och apotekaren bodde i den stora vita handelsbodbyggningen. Strax intill låg trädgården där medicinalväxter odlades. Trädgården finns fortfarande kvar. I apoteket såldes bland annat Hoffmans droppar och hjärtstillande droppar. Här fanns också ett laboratorium. 1884 flyttade apoteket till stationssamhället Katrineholm.

Först i mitten av 1600-talet började staten att intressera sig för jordegummornas - barnmorskornas - urgamla arbete. I slutet av århundradet kom en lärobok för barnmorskor ut, vilken var den första svenska medicinvetenskapliga läroskriften! 1712 utexaminerades den första kullen barnmorskor i Sverige.

Första gången en barnmorska nämns i Stora Malms socken är i ett sockenstämmoprotokoll från 1751. Då uppmanade sockenstämman kvinnor att utbilda sig till barnmorskor i Stockholm. Visserligen fanns här en jordegumma i socknen, änkan Kjerstin Ersdotter, men hon var inte utbildad.

På 1850-talet anställdes Ulla-Lotta Andersson, utbildad i Stockholm i två år, som socknens barnmorska. Till en början utgick ingen fast lön, utan patienterna betalade det de hade råd. Men 1876 hade Ulla-Lotta fått fast inkomst, 300 kr/år. Ulla-Lotta verkade som barnmorska fram till 1896 då hon dog, 63 år gammal. Ulla-Lotta hjälpte också till att servera vid gästgiveriet i Stensjö. Hennes man, Gustav Andersson, var hållkarl vid skjutsstationen. Läs mer om honom på skylten om skjutsstallet.

Ulla-Lottas verksamhet i socknen följdes upp av andra barnmorskor fram till 1934. Då upphörde barnmorskeverksamheten i Stensjö by. Samtidigt gjordes en ny distriktsindelning i området, där Katrineholms stad och Stora Malms kommun ingick. Barnmorskan stationerades i Katrineholm.