Det var inte någon ovanlig syn fram till sekelskiftet 1800-1900. En skärgårdsbonde – och andra bönder – var tvungen att utnyttja markerna på alla sätt, t ex genom att låta boskapen beta i skogen, på det som kallades utmarken. Djuren gick fritt och det som hägnades in med gärdesgård var den så kallade inägan – marker med trädgårdsland, åkrar, ängar och beteshagar. Tvärtom mot idag alltså, då vi istället hägnar in djuren. Läs mer om äng och åker på skylt nummer tre.
 
I skärgården användes också öarna runt gården som betesmark. Där behövde inte djuren vaktas från rovdjur. Får och getter betade ofta på öarna längst bort från gården. De var lättare att frakta och behövde mindre tillsyn än korna. Men betesholmarna fick inte ligga för långt bort och måste kunna nås även vid dåligt väder. Djuren fraktades i storökor, ett slags segelbåt, i flatbottnade färjor, eller så simmade de själva. Ibland användes speciella kofärjor. En sådan ser du vid nummer två.

Gårdarna på Ringsö hade betesmark på Bergö. Bergö är ett tydligt exempel på förändringen i skärgården. Ön hade tidigare en varierad miljö med öppna områden där korna betade, men är idag helt skogsklädd. Då jordbruket förändras med färre djur sätter det sina spår i skärgårdens kulturlandskap. Naturen på många holmar och öar har, precis som på Bergö, förändrats. Ängs- och betesmarker har odlats upp eller förvandlats till skog. Åkrar och standbeten har vuxit igen.

Efter andra världskrigets slut 1945 tog teknikutvecklingen fart inom jordbruket och alla andra områden. Men det gick sakta i skärgården. Ett modernt storskaligt jordbruk passar inte i här. Det beror på att odlingsjorden är splittrad och uppdelad eftersom landskapet är genombrutet av berg. Därför brukades jorden länge med omoderna jordbruksmetoder. Det är en av anledningarna till att skärgårdslandskapet fortfarande ofta, trots allt, är ganska oförändrat. 

Utmarken användes inte bara till bete för djuren, utan den utnyttjades på alla tänkbara sätt – till virke, gärdesgårdar, ved, hus, båtar, kolning. Man jagade, bröt sten, hämtade grus och torv, samlade bark, löv, nötter, bär, ris, örter, lavar, mossor och mycket annat. Läs mer om skogen på skylt nummer sexton.

Idag är utmarken försvunnen. Inga djur betar längre fritt i skogen. Då skogen blev lönsam under 1800-talet lät man inte djuren gå och beta där och äta upp nyplanteringar. När korna började producera mer mjölk behövde de bättre foder än det de kunde hitta i skogen. Djuren stängdes in i hagar istället. Dessutom blev odlingsmarkerna större och det blev för stora ytor att hägna in. Betad utmark är det markslag som har minskat mest i Sverige under 1900-talet.

"Vi har fraktat kor i den. Vi lade till vid en grund strand med sidan till och stjälpte den lite grann och så fick korna kliva i. Sedan fraktade vi dem mellan holmarna."
 
Rustan Söderlund, född 1944, Krampö.