Bladvassen är Sveriges största gräs och kan bli fyra meter hög. Vass är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna. Vass växer vanligen i vatten, ända ner till 2,5 meters djup, men också på fuktig jord.

Många fåglar och insekter är beroende av vass. Även människan har genom tiderna använt vass till en mängd olika saker. Bladvass användes t ex som byggnadsmaterial redan 3000 f Kr i Sumer i nuvarande Irak. Tegelstenar varvades med vass och lera. I Sverige har vass fungerat som armering, d v s för att hålla fast murbruk då man murar. Det har också använts som yttertak, främst på bodar, uthus och sjöbodar. Vass är ett billigt material som det finns gott om.

Vasstråna kunde också bindas till vassmattor eller användas till grövre papper om man blandade massan med lump. Lump är gamla kläder. Roten kunde torkas och malas till ett ätbart mjöl. Det kunde man baka så kallat nödbröd av i dåliga tider, på samma sätt som man kunde använda barkmjöl i brödet. När vassen är fullvuxen blir stråna hårda som ved. Av dem kunde man göra pennskaft, visselpipor, flöten mm. Vassens blomvippa användes till färgning och gav grön färg. Vippan kunde man också ha till att fylla kuddar och täcken.

Ung vass användes förr till foder åt boskapen under vintern. Vassen skulle helst samlas in innan den gick i blom. Det var ett tungt jobb; man vadade ut i vattnet och skar vassen med en skära eller så skötte man det från båt. Därefter buntades den i kärvar och ställdes på tork.

På vassens blad finns ett så kallat bettmärke. Det finns olika tolkningar till hur märket kommit till. En sägen berättar att Gud och Djävulen tävlade om vem som kunde skapa det längsta strået. Gud skapade vassen och Djävulen skapade gräset rörflen. Då Djävulen märkte att Guds gräs var längre blev han arg och försökte bita söner vassen. Då kom bitmärket till. Den riktiga anledningen är att märket bildas då bladet växer upp ur bladslidan. Det är sant att det finns ett gräs som heter rörflen. Det är mycket likt bladvass men rörflen har tätare vippa som inte är lika yvig som hos bladvass. Dessutom saknar rörflen förstås bettmärke.

Ända sedan början av 1900-talet har övergödning orsakat allt större problem med igenvuxna vikar fyllda med vass. Det är naturligt att vikar växer igen allt eftersom, p g a landhöjningen. Men övergödningen påskyndar processen. Läs mer om övergödning på skylt nummer sex.

"Man åkte in till Nyköping och slog vass. Den bands i kärvar och blev väldigt fint foder till korna. Det var fett och bra. Man stod i en mindre båt när man skar vassen, sedan lassades vassen över i storökan som transporterade hem."

Sven-Olof Eklind, född 1932, Griskär.