Ända sedan inlandsisen smälte bort härifrån för mer än 10 000 år sedan har människor levt som kustbor vid Östersjön. Här har havet ända in i modern tid varit den viktigaste resursen för att överleva.Under medeltiden, för ca 1000 år sedan, fick Sörmlands skärgård sina första bofasta fiskarbönder. Fisket var i huvudsak ett husbehovsfiske som tillsammans med jordbruk, boskapsskötsel och jakt på säl och sjöfågel försörjde människorna. Man fiskade året runt, men framför allt vid strömmingssäsongen under vår och höst.Den fisk och de jordbruksprodukter man inte själv behövde i hushållet användes i byteshandel eller såldes på marknader i städerna. Så försörjde sig de flesta skärgårdsbor ända fram till mitten av 1900-talet. Många rodde och seglade in till Fiskbron i Nyköping för att sälja sin fisk. Senare fraktades fisk med lastbil från olika bryggor längs kusten.Utvecklingen av redskap och båtar i skärgården gick sakta. I början av 1900-talet fiskade man mest med små öppna båtar utan motor. Så länge båtarna var små och man fiskade längs kusten påverkades de stora fiskbestånden i havet lite. Men för drygt hundra år sedan började motorer att användas i fiskebåtarna. Därefter gick utvecklingen desto snabbare. Här kring Stendörren var Amandus Sjöberg på Grisskär den första att skaffa motor. Året var 1907.Under andra världskriget var efterfrågan på fisk mycket stor och fisket var lönsamt. Det rådde goda tider i skärgården. Efter kriget fortsatte den tekniska utvecklingen. Ekolod, större fartyg, mer hållbara fångstredskap av nylon och möjlighet att kyla fångsten underlättade fisket. Torskfisket var det fiskenäringen satsade på. Hårt fiske och förändringar i Östersjöns miljö har gjort att torsken minskat kraftigt. Allt fler fiskare har övergått till så kallat industrifiske eller foderfiske. Istället för torsk och annan matfisk fångas främst strömming och skarpsill som används till fiskmjöl eller fiskolja och blir djurfoder. Mer än hälften av det svenska yrkesfiskets fångster är numera foderfisk som är värt mindre än matfisk. Man måste fånga väldigt mycket fisk för att ekonomin ska gå runt. Huvuddelen av fångsterna tas idag av ett litet antal stora fiskefartyg ute på öppet hav.Det småskaliga husbehovs- och yrkesfisket dör ut och med det går en viktig del av kustkulturen förlorad. I Sverige tar idag 1 600 fiskare upp lika många ton fisk som 16 000 fiskare gjorde 1960. Samtidigt som vi fått färre yrkesfiskare har antalet fritidsfiskare ökat och över en miljon människor fritidsfiskar i Sverige. Sportfisket har blivit en miljardindustri. Sedan 1985 har allmänheten rätt till fritt fiske med handredskap längs kusten.
Människans påverkan på havet och livet i det har förändrats. Från de första, icke bofasta människornas enkla fiske, via småskaligt kustnära husbehovsfiske till dagens storskaliga industrifiske ute till havs. Det viktigaste fisket i Östersjön har historiskt sett varit strömming. Under hundratals år var saltad strömming en viktig del av kosten i hela norra Europa. Carl von Linné skrev på 1700-talet att strömmingen ”fångas till stor myckenhet i wåra skärgårdar, och mången Skärgårdsbonde har hela sin föda endast af strömmingsfisket”. Idag har överfiske, övergödning och nedsmutsning skapat ett hav i obalans. Det innebär minskade fångster, lägre medelvikt hos fisken och störningar i återväxten.Moderniseringen efter andra världskriget gjorde att fisket kunde bedrivas långt ute till havs och med större effektivitet. På 1970-talet ökade torsken kraftigt i Östersjön genom gynnsamma förhållanden i havet. Yrkesfiskets fokus ändrades från strömming till torsk. Med modern teknik och stora båtar kunde man fiska utan avbrott även vid dåligt väder. Som mest fångades 400 000 ton torsk per år av svenska fiskare. Idag tas det upp 12 600 ton torsk. Utfiskningen av torsken och vår övergödning av Östersjön har ändrat balansen mellan arterna i havet. Skarpsillen, som normalt äts av torsken, har gynnats. Skarpsill i sin tur äter djurplankton och konkurrerar därmed ut torskynglen eftersom de äter samma sak. Skarpsillen äter dessutom gärna torskägg.
I dag är det en stor andel fångad fisk som slängs tillbaka i havet. Stor del av fångsten är då död eller döende. Orsaken till att fisk kastas överbord kan vara att årets kvot för arten i fråga är fylld eller att fisken är mindre än det tillåtna minimimåttet. Enligt rådande EU-bestämmelser får fisken då inte föras i land. Den kastas i stället i havet. Det händer även att fisk som skulle kunna säljas slängs överbord om nästa tråldrag visar sig ge mer värdefull fångst. Inte sällan fastnar även andra djur än fisk i redskapen. Drunkning i fiskeredskap är en vanlig dödsorsak för gråsäl i Östersjön och tiotusentals sjöfåglar snärjer in sig varje år.
Numera är det foderfisket efter strömming och skarpsill som dominerar i Östersjön. De mals ned och blir djurfoder i bl a laxodlingar. Den odlade laxen har gjort succé i västvärlden och sedan mitten av åttiotalet har produktionen tjugofaldigats. Rovfiskarna är goda, men de har en nackdel. Laxodlingarna slukar mer fisk än de producerar. En odlad lax äter annan fisk motsvarande två till fem gånger sin egen vikt under sin livstid. Allt större mängder mer eller mindre hotad vild fisk går åt i odlingarna. Ett annat problem är att den odlade laxen rymmer. De odlade laxarna är framavlade för att ge så mycket kött som möjligt och kan i vissa fall vara mindre motståndskraftiga mot t ex sjukdomar. När de korsar sig med vilda laxar sprids dessa gener vidare. Läs mer om hur fisket påverkar Östersjön på skylt nummer sex.
"Vi drog skötar under maj, juni och juli månad. Då klev man upp och började arbeta vid 01.00 på natten. Ibland fanns det tonvis med fisk att plocka ur näten."Elsa Matilda Källman.