Havsörn

Med lite tur kan du få se en havsörn sväva förbi här ute vid Stendörren. Med som mest nästan 2,5 meter mellan vingspetsarna är det Nordeuropas största rovfågel. Havsörnen äter mest fisk, men även sjöfågel och döda djur. Den är högst upp i näringskedjan, en så kallad toppkonsument, precis som vi människor.

Fram till 1800-talets första hälft fanns det havsörn längs hela Östersjökusten. Den sågs då, liksom många andra rovfåglar, som en konkurrent till människan. Havsörnen förföljdes - man sköt vuxna, slog ihjäl ungar och förstörde bon. 1924 fridlystes havsörnen. Då fanns det bara något tiotal par kvar i landet.

Efter fridlysningen började havsörnen återhämta sig men snart hotades örnarna på nytt av oss människor. Den här gången p g a våra utsläpp av miljögifter. Från industrier, bil- och fartygstrafik, jordbruk och hushåll släpps det ut mängder miljöfarliga ämnen i naturen. Eftersom havsörnen befinner sig högst upp i näringskedjan blir den slutstation för miljögifter som fiskarna fått i sig i Östersjön och som bryts ned långsamt. Höga halter av främst miljögifterna PCB och DDT samlades i rovfåglarna. Det gjorde att de fick svårt att få ungar. Så på 1970-talet var havsörnen återigen nästan helt utrotad i Sverige. Genom sin kraftiga minskning slog havsörnen larm om att problemen med miljögifter i Östersjön var stora.

År 1971 startade Svenska Naturskyddsföreningen ”Projekt Havsörn” för att försöka rädda arten. På vintrarna lades giftfri mat ut åt örnarna, som slaktavfall och döda grisar. Inventeringar, skyddande av boplatser och miljögiftundersökningar av ägg ingick också i arbetet. Detta, tillsammans med förbud mot bl a PCB och DDT, har gjort att det nu åter lever havsörn längs i stort sett hela Östersjökusten. Totalt finns nu uppåt 550 häckande havsörnspar i Sverige.

Havsörnen lever oftast i ca 15 år men den kan bli uppåt 30 år gammal. Den bygger sitt bo av grenar och ris uppe i trädkronor. Boet används av samma par år efter år och byggs på varje år. Till slut blir det väldigt stort och kan ha en diameter på två meter, vara flera meter högt och väga upp till 1 ton! Det krävs ett gammalt, stort träd, gärna tall, för att bära ett sådant stort bo. Numera lämnar skogsbruket sällan träd att bli riktigt gamla. När havsörnarna nu blir fler är det svårt för fåglarna att hitta träd som är tillräckligt kraftiga för att bygga i. Det har uppstått bostadsbrist. De tvingas bygga i träd som är för klena och boet riskerar att rasa.

Gråsäl

En annan toppkonsument i Östersjön är gråsälen. Sälen har jagats här sedan de första människorna kom till kusttrakterna kring Östersjön för 10 000 år sedan. Nät, fällor och skjutvapen är olika metoder som har använts vid säljakt. Sälar klubbades också ihjäl. Sälens skinn, olja och kött har varit viktiga delar i hushållet. Så sent som under andra världskriget såldes sälkött i Stockholms butiker. Skinnet blev till varma kläder och vattentäta skor. Fettet, som kallas späck, smältes och användes som bränsle i oljelampor.

Sälen var alltså viktig, men den sågs också som ett skadedjur och en konkurrent till människan om fisken. Fiskeredskap som tagit lång tid att tillverka kunde förstöras av en säl på en natt. På 1800-talet blev fisket ekonomiskt viktigare än sälen. För att skydda fiskeredskapen och fångsten från sälarna infördes skottpengar på säl i länderna kring Östersjön. Vid sekelskiftet 1800-1900 fanns det upp emot 100 000 gråsälar i Östersjön. Under första delen av 1900-talet jagades den hårt och sälarna minskade kraftigt.

Som toppkonsument har gråsälen precis som havsörnen varit hårt drabbad av miljögifterna PCB och DDT. Sälarnas förmåga att få ungar slogs ut nästan helt på 1960-talet. När gråsälen fridlystes 1974 fanns färre det än 4 000 djur kvar. Men fortfarande klagades det på sälen. Företrädare för fiskare på ostkustens tyckte inte att man skulle fridlysa arten. De menade att antalet fortfarande var för högt. Efter fridlysning och förbud mot PCB och DDT började gråsälen liksom havsörnen sakta återhämta sig.

Idag finns det omkring 25 000 gråsälar i Östersjön. Det tyder på att miljön har blivit bättre. Men ökningen är inte konfliktfri. Sälarna orsakar skador för tiotals miljoner kronor för yrkesfisket. De äter fångsten och skadar redskapen. Många sälar fastnar i redskapen och varje år drunknar omkring tusen stycken i Östersjön på det sättet. Sälarnas framfart har nästan uteslutande drabbat det småskaliga kustfisket, som redan tidigare haft låg lönsamhet. Fiskare som drabbas av sälskador kan numera få ersättning av staten, och en viss skyddsjakt på säl får bedrivas.

Eftersom miljögifter samlas i sälar och havsörnar är bägge arterna numera viktiga i miljöarbetet. De ingår i det så kallade Nationella miljöövervakningsprogrammet för kust och hav. Att följa deras tillstånd är viktigt för att försäkra oss om att vi själva inte ska drabbas av skadliga effekter från miljögifter. Även vi människor befinner oss nämligen högst upp i den marina näringskedjan eftersom vi äter fisk och skaldjur. Vi får i oss samma gifter som sälar och havsörnar. Havsörnar och sälar som mår bättre är tecken på att havsmiljön är tillräckligt ren för att producera bra mat också för människan.

Halterna av PCB och DDT har minskat kraftigt efter att förbudet införts. Men istället släpper vi ut andra ämnen som riskerar att ge liknande effekter. I Sverige används totalt ca 15 000 olika kemiska ämnen, och varje år sprids här 30 miljoner ton miljö- och hälsofarliga ämnen till naturen. Det är 3 miljoner ton per person! Genom att noga följa hur havsörnar och sälar mår, kan vi i framtiden förhoppningsvis tidigt hitta miljögifter i naturen.