Stadsparken

Grönska som en planerad del av staden är en ganska sen företeelse i Sverige. Under första delen av 1800-talet var det ont om offentlig grönska, men det fanns desto fler privata trädgårdar som hörde till husen. En fastighetsägare i staden hade alltid en kålgård i stadens utkant. Där fanns det odlingar, hushållsgris och höns. Rika stadsbor hade lantegendomar utanför staden. 

Vid mitten av 1800-talet kom idéer från kontinenten om hur stadsmiljön kan göras trevligare genom att planera grönska. Med luft, ljus och vatten i staden skulle miljön bli trivsammare både socialt och hälsomässigt. Detta slog igenom stort, mycket beroende på att städerna med sin täta bebyggelse ofta drabbades av förödande eldsvådor. Vid 1900-talets mitt, då ljus och luft blev slagord inom arkitekturen, anlades parker i första hand för att lätta upp städernas tidigare instängdhet med trånga och mörka gator.

I Katrineholm anlades den östra delen av nuvarande stadsparken på 1920-talet. Området hade tidigare delvis använts vid kreatursauktioner och som handelsträdgård. En stadsträdgårdsmästare anställdes 1938, en befattning som finns kvar än i dag. Ett par decennier senare beslutades att Gröna Kulle skulle infogas i parken. Som Katrineholm stadshus skulle Gröna Kulle omgärdas av en trivsam parkmiljö. Parken var då ungefär hälften så stor som idag. Serveringspaviljongen i stadsparken är ritad 1947.

En plan för parken utarbetades på 1950-talet. Parken skulle bli en ”fest- och samlingsplats för stadens högtidligheter”. En självklar samlingspunkt på sommaren med servering, friluftscen och lekplats. Parken blev färdig i sin helhet 1950. Idag ordnas olika evenemang i parken, bland annat firas här valborgsmässoafton, nationaldagen, kulturkvällar anordnas och här hålls Katrineholmsveckan i augusti.

 

Folkets park

I många av Sveriges städer var det folkparkerna som blev den främsta underhållningsscenen. Så även i Katrineholm. Men då parkerna startades vid sekelskiftet 1900 var det som arbetarnas samlingsplatser i det fria, där politiska idéer luftades. Folkets park i Katrineholm stod färdig 1912, vid korsningen nuvarande Sveavägen-Lenavägen. Stor möda lades på entrén, vilket kännetecknar alla folkparker. Entrén i sig var ett uttryck för den växande arbetarklassens självkänsla.

Snart blev parken en symbol för sommarens nöjen. Här hölls teaterföreställningar, revyer och givetvis danser. Parken utvecklades till en nöjespark som bjöd på riklig underhållning under några decennier. Här uppträdde under 1900-talets första hälft bland annat Delta Rhytm Boys och Malmstenstruppen. På 1950-talet bjöds här på den modernaste musiken, från Sverige och utlandet, med de senaste tongångarna. Här visade man upp sin farahdiba-frisyr eller sina nyköpta myggjagare. För de som inte var intresserade av att dansa eller se på föreställningar, fanns det annat att roa sig med som lyckohjul, enarmade banditer och flipperspel.

Men nöjes- och fritidsvanorna ändrades. På 1960-talet började TV-apparaterna sitt segertåg genom det svenska folkhemmets gillestugor. Evenemang i Folkets park lockade inte längre. 1968 lades verksamheten ner i Katrineholm. En enkel entré och några murar minner om det tidigare nöjespalatset.