Efter andra världskrigets slut 1945, var Sveriges export till Europa stor. Sverige var oskadat efter kriget, medan stora delar av resten av Europa behövde byggas upp. Landets inkomster ökade och lönerna höjdes. Levnadsstandarden steg och människorna kunde köpa fler varor, däribland klädesplagg. Kläder började betraktas som konsumtionsvaror som slängdes då de blivit lite slitna eller omoderna. Konfektionsindustrin har betytt mycket för att till det yttre utjämna sociala skillnader. Standardmodet gjorde att kläderna inte längre avslöjade riktigt lika tydligt vilken socialklass personer tillhörde.

Människornas beroende av tid ökade inom alla områden i industrisamhället. Stordriften och strävan efter effektivisering krävde tidsdisciplin. Redan under första världskriget började kläder serietillverkas i Europa enligt löpandebandprincipen. Då varje anställd gjorde allt mindre på varje plagg, ökade tempot i produktionen. Det utvecklades ett system för att räkna fram idealtiden som ett arbete kunde utföras på. Det blev grunden för ackordsättning. Detta stelbenta system började ifrågasättas på 1960-talet.

I Sverige slog de fabrikssydda kläderna igenom under mellankrigstiden på 1920-30-talen och den svenska konfektionsindustrin nådde sin höjdpunkt på 1950-talet.

Katrineholm hade en betydande konfektionsindustri fram till 1970-talet. En av de tidigaste att etablera sig i staden var Strands Konfektion AB, grundad på 1920-talet. Modet, som alltid speglar tidsandan, förespråkade vid denna tid amerikansk militärstil. Trenchcoats var populärt, vilket även Strands tillverkade. Efter några år bestod arbetsstyrkan av 200 personer – varav 165 kvinnor – som tillverkade 900 plagg per vecka. Andelen kvinnor i branschen har alltid varit mycket hög. I slutet av 1950-talet övertogs tillverkningen av Ljungströms i Vingåker.

En annan textilindustri var Jakobsdahls Textilindustri AB, flyttat till Katrineholm från Göteborg i slutet av 1930-talet. Att valet föll på Katrineholm berodde på att här fanns gott om kvinnlig arbetskraft, lämpliga lokaler och dessutom hade staden bra läge vid järnvägen för transporter. Som mest arbetade här över 100 personer med att tillverka klänningar, kjolar, blusar och strandkläder. På 1960-talet riktade man in sig på det nyss framsprungna tonårsmodet. Men konkurrensen från utlandet ökade och företaget överläts liksom Strands till Ljungströms.

Ett levande minne från Katrineholms dagar som konfektionsstad är klädaffären Axelssons. Denna startades 1923 av Anna Axelsson som en manufakturaffär. 1971 flyttade butiken till nya affärshuset Violen. I början av 2000-talet finns det omkring tolv butiker i Mellansverige med 150 anställda.