I november 1862 var det Katrineholmarnas tur att stifta bekantskap med det nya transportmedlet järnvägen. I varje liten ort den drogs igenom firades ankomsten med pompa och ståt. På Katrineholms station stod 2000 personer samlade för att beskåda det märkliga fordonet. Stationshuset var smyckat med flaggor och blommor. Då tåget äntligen kom spelade en musikkår från en av de öppna vagnarna och kanoner sköt salut. Bland passagerarna fanns inga mindre än kungen Karl XV och Nils Ericsson. Ericsson var den som fått uppdraget att rita upp Sveriges järnvägsnät.

Med järnvägens snabba förflyttning av människor och varor förändrades tidsuppfattningen. Innan stambanorna anlades hade Sverige inte haft någon gemensam, nationell tidräkning. Varje stad hade sin lokala tid, uträknad efter solens gång. Järnvägen krävde tidtabeller och en gemensam standardtid, vilket infördes 1879.

Stationshuset och järnvägsrestaurangen är de äldsta byggnaderna i centrala Katrineholm, uppförda till järnvägens invigning. I anslutning till stationen fanns en särskild väntsal för kungen. ”Kungliga väntsalen” finns fortfarande kvar med lilla riksvapnet ovanför dörren.

Vid stationen mötte Katrineholm människor utifrån och det var viktigt att visa upp en vacker sida av samhället. Det märks på den påkostade bebyggelsen runt stationen. Här ståtar till exempel Kullbergska huset, posthuset och stadshotellet.

Stationen blev ett område för flera sorters kommunikation. Det mest påtagliga var givetvis järnvägen, men här fanns också samhällets första poststation, som förlades till stationshuset samma år det byggdes. Ett separat posthus uppfördes senare, men ersattes 1906 av det som står kvar än idag och påminner om ett byggnadsverk från stormaktstiden. På 1880-talet fanns ortens första bank på området och där Kullbergska huset ligger idag fanns ortens första telegrafstation, öppnad 1891.