Den enorma verkstadsbyggnaden i betong stod färdig 1914. Fyra våningar hög, med hissar och elektricitet. Här skulle det svarvas, slipas och sättas ihop kullager. Här fanns kemiskt laboratorium och ritkontor. Ett stämpelur kontrollerade de 300-400 arbetarnas timmar. Här fanns moderniteter som uppvärmning med varmvatten och tvättrum med WC för arbetarna. Maskinerna kunde stängas av med säkerhetsknappar, placerade på olika ställen i lokalen. Högt ovan marken på det platta fabrikstaket skulle det odlas gräs där arbetarna kunde vila på rasterna. Byggnaden, uppförd på Kungsgatan till Grönkvists Mekaniska Verkstad (GMV), var inspirerad från USA och en av de första betongbyggnaderna i Sverige. Man kan tänka sig att det var ett sensationellt bygge i 1910-talets Katrineholm.

Gustav Robert Grönkvist hade börjat sin bana som smed i Katrineholm ett par decennier tidigare. Då han startade GMV 1891 specialiserade han sig på att tillverka jordbruksredskap som tallriksharvar, tröskverk och såningsmaskiner. En av produkterna var en hästräfsa, den första som tillverkades i Sverige. Den såldes på marknaden av Katrineholmsföretaget Kullberg & Co.

På 1910-talet beslöt Grönkvist att börja tillverka kullager. Kommunikationernas utveckling gick på högvarv under denna period. Kullager behövdes för de nya färdmedlen. För kullagerstillverkningen behövdes bättre lokaler och betongverkstaden uppfördes. Tidigare hade företaget haft gjuteri på Köpmangatan 3, där familjen Grönkvist också bodde en tid.

Huvudsakligen skulle kullager tillverkas för järnvägsvagnar och spårvagnar. Men stridigheter om patent ledde till att GMV 1916 köptes av SKF, Svenska Kullagerfabriken. Kullagertillverkningen flyttades till Göteborg och i Katrineholm började bland annat lagerhus till kullager att tillverkas. Idag heter SKF´s avdelning i Katrineholm SKF Mekan AB och är den ledande tillverkaren av tillbehör till lager som lagerhus, hylsor och muttrar. Företaget har ett av Skandinaviens största gjuterier och säljer produkter över hela världen.

SKF, grundat 1907, representerade en ny typ av specialiserade verkstäder. Dessa grundades ofta på svenska uppfinningar, finansierades av affärsbankerna, var internationellt inriktade och mycket viktiga för svensk ekonomi. Andra verkstadsföretag i denna genre, som kallats snilleindustrier, var ASEA (elektricitet), LM Ericsson (telefoner) och AB Separator (separatorer).

Grönkvist fortsatte med företagandet. Han hade tidigare startat Bröderna Grönkvists Chuckfabrik och 1916 startade han AB Grönkvists Gjuterier som drev gjuteri och mekanisk verkstad. Ett av Sveriges modernaste gjuterier uppfördes på nuvarande Gjuterigatan. Ett år senare såldes gjuteriet till AB Pumpseparator i Stockholm, grundat 1903 och tillverkare av pumpseparatorer för mejerier. Det nya namnet blev AB Pumpseparators Gjuterier. 1930 gick AB Pumpseparator upp i AB Separator.

Verkstadsindustrin har kallats ”industriernas industri”. Det betyder att verkstäderna tillverkade många av de produkter som var förutsättningen för att andra delar av industrialiseringen skulle kunna utvecklas. Mekaniseringen av jordbruket, järnvägsnätets och vattenkraftens utbyggnad, elektrifieringen – allt byggde på det de mekaniska verkstäderna producerade.