Med utbyggnaden av kommunikationerna på 1800-talet ökade människornas resande. Det underlättades främst av järnvägen som på 1870-talet knöt ihop landsändarna. En resa med tåg innebar en enorm besparing av tid och pengar jämfört med hästskjuts eller ångbåt.

Men järnvägen byggdes i första hand för godstransporter. I järnvägssamhällena byggdes godsmagasin. Det första godsmagasinet i Katrineholm brann ner och ett nytt byggdes på 1870-talet, tiotalet år efter att järnvägen nått orten.

På 1920-talet började buss användas för transporter. Även bussarna fraktade varor, från till exempel systembolaget eller apoteket. Varorna levererades till lanthandlar och böndernas mjölkpallar. 1921 startades EGE-trafiken i Katrineholm av Erik Gustav Ericsson. På 1960 började EGE-trafiken köra turistresor åt reseföretag och tiotalet år senare började man arrangera egna resor.

Resandet ökade med att folket fick mer fritid. Med semestern - 1938 infördes 2 veckor/år - ändrades synen på ledighet. Nu blev ledighet och semester något som man hade gjort sig förtjänt av efter ett helt års slit i fabriken, inte något som bara överklassen ägnade sig åt.

Camping efter amerikansk modell blev populärt på 1920-talet. Cykelsemestrarna slog igenom och fick sin storhetstid under krigsårens bensinbrist. Med packfickor, tält och primuskök gav man sig ut på landsvägarna. Uppskattades inte tältningen, så fanns det vandrarhem. 1933 var priset för en övernattning 1 krona.

Med det ekonomiska uppsving som rådde efter andra världskrigets slut 1945 fick många råd att köpa bil. Den första svenska folkbilen var Volvos PV 444 från 1947. Med bilen kunde unga som gamla ge sig ut på resa. Bilen gav en fullständig frihetskänsla. Campingplatserna växte, tälten förbättrades och husvagnar blev vanliga. Statsmakten stöttade bilismen, bland annat genom att förbättra vägarna och 1953 var den första motorvägen klar, mellan Malmö och Lund.