Sverige var under 1800-talet ett samhälle med flera allvarliga brister. Superiet var ett gigantiskt problem, kvinnor saknade rösträtt, arbetarna på de nystartade fabrikerna hade få rättigheter och statskyrkan hade stark kontroll över människorna. Dessa brister skapade verksamheter som arbetade för frågor som behövde förbättras eller förändras i samhället. Folkrörelserna växte fram. Det som kännetecknar dessa är att de baseras på frivillighet, har bred anslutning och strävar efter ett visst mål.

Samtidigt stod folkrörelserna för en samhörighet. Innan industrialiseringen fann människorna på landsbygden sammanhållning i byn, socknen, på godset eller inom släkten. Men då alltfler flyttade till städerna för arbete på fabriken, bröts denna samhällsstruktur upp och folkrörelserna blev ofta den nya gemenskapen.

I föreningslokalen hölls möten under disciplinerade former. Människor lärde sig det demokratiska samhällets styrelsemetoder. Här lades en av grundstenarna i bygget som kom att starta på 1930-talet och kallas för det svenska folkhemmet. Engagemanget flödade och nya världar öppnades, världar som hittills varit stängda för de flesta. Folkrörelserna utbildade människor och de som inte gått ut folkskolan gick på kurs och lärde sig sådant som de annars aldrig skulle ha fått lära sig. Allt från bokföring till filosofi. 

Frikyrkorörelsen

Svenska kyrkan hade länge stor makt över folket. Först 1860 blev det tillåtet att lämna statskyrkan för ett annat samfund. De styrande ansåg att en gemensam religion i landet hade stor betydelse för sammanhållningen. De som inte följde statskyrkans bestämmelser svek sitt land. Straffet kunde bli landsförvisning. En frikyrkorörelse växte fram som förespråkade religionsfrihet och kyrkosamfund som var fristående från statskyrkan. En av anledningarna att gå med i en frikyrka var åsikten att dessa stod för en mer innerlig religiositet än svenska kyrkan. En annan anledning var att man ville avskärma sig från de ”vanekristna”, de som endast slentrianmässigt gick i kyrkan. 

Frikyrkorörelsen brukar räknas som den första stora folkrörelsen och religiösa väckelser spreds på svenska landsbygden redan under 1800-talets första hälft. Den första kristna församlingen som helt tog avstånd från statskyrkan var baptisterna som startade församlingar i Sverige på 1840-talet.

På 1850-talet avskaffades konventikelplakatet som hade införts 1726. Avskaffandet innebar att det nu blev tillåtet att hålla gudtjänstträffar utan ledning av en stadskyrkopräst, vilket det inte varit tidigare. Till en början hölls sammankomsterna hemma hos medlemmarna och senare byggdes egna kyrkor och lokaler.

De frikyrkliga samfunden representerade en bred rörelse. Vissa ville vara kvar i svenska kyrkan, medan andra var starkt oppositionella, som till exempel baptismen. Frikyrkorörelsen krävde starkt engagemang av medlemmarna. Ett inträde var livsavgörande och präglade hela livet. Antalet medlemmar i frikyrkliga samfund ökade snabbt vid sekelskiftet 1800-1900. De som drogs hit var ofta människor ur lägre medelklass, småföretagare och tjänstemän. Frikyrkorna lockade många kvinnor och vid sekelskiftet 1900 var två tredjedelar av dess medlemmar kvinnor.

Den första frikyrkoförsamlingen i Katrineholm bildades 1870 och fick namnet Stora Malms Missionsförening. Tiotalet år senare bildades Katrineholms baptistförsamling och strax därpå Katrineholms friförsamling. Denna bytte på 1910-talet namn till Katrineholms Immanuelsförsamling. 1890 skaffade friförsamlingen ett eget missionshus vid Kungsgatan. Baptistkyrkan i korsningen Djulögatan-Hantverkaregatan byggdes 1935 och är idag lokaler för Musikens Hus. 1990 slogs baptist- och missionsförsamlingarna i Katrineholm samman till en ekumenisk församling. Denna har sin hemvist i Mariakyrkan.

Idag är Sverige ett stark sekulariserat samhälle. År 2000 var det 11% av Sveriges befolkning som deltog i någon slags religiös verksamhet ett vanligt veckoslut. 
  

Nykterhetsrörelsen

Under 1800-talet grasserade superiet ohejdat. Många började arbetsdagen med ett besök på en morgonöppen krog. En sup användes vanemässigt som tack för ett bra arbete eller för att bekräfta en affär. Starkspritkonsumtionen var på 1820-talet 40 liter per invånare och år. Motsvarande siffra idag är tio liter. 

Som en reaktion mot detta bildades nykterhetsrörelsen. Rörelsen nådde sin kulmen omkring 1910 och var då Sveriges största folkrörelse med närmare en halv miljon människor i olika nykterhetsförbund, som till exempel Blå bandet, IOGT och NTO. Det var en stor tillströmning, men också genomströmning. Det var många som inte klarade att leva upp till nykterhetslöftet.

Nykterhetsrörelser började starta i Katrineholm omkring 1880. En del blev kortlivade, andra fanns längre. IOGT kom till orten 1882 och NTO kom 1895.

1913 lade Nykterhetskommittén, tillsatt av regeringen, fram en plan där ett så kallat systembolag skulle ha monopol på alkoholhandeln. Med detta skulle alkoholförtärningen ske på myndigheternas villkor. 1922 hölls en folkomröstning i Sverige angående totalt spritförbud eller ej. Förbudslinjen förlorade knappt med 1 % av rösterna. Efter detta nederlag förlorade nykterhetsrörelsen i omfattning och inflytande. Efter folkomröstningen 1922 har höga priser och särskilda skatter på alkohol rekommenderats. Nykterhetsrörelsens krav på statens engagemang för att kontrollera människors dryckesvanor lade grunden till den restriktiva alkoholpolitik som kännetecknar 1900-talet.