Trängsel i kalla, dragiga lokaler. Dålig belysning och maskiner utan skydd. Ett öronbedövande oväsen. Verkstäder och fabriker var mycket hälsofarliga arbetsplatser fram till 1900-talets mitt. Risken att skadas var överhängande. Arbetsdagarna var långa och lönerna låga. Arbetslöshet och utslagning följde i spåren av den moderna industrin som också skapade sanitära problem i de växande städerna. För att förbättra arbetarnas situation växte arbetarrörelsen fram. Denna innefattar dels den politiska arbetarrörelsen, dels fackföreningsrörelsen, där den ekonomiska kampen förs.

Fackföreningsrörelser växte fram i England på 1820-40-talen. Tyskarna Engels och Marx utformade en ideologi för arbetarrörelsen som förespråkade revolution för att förbättra för arbetarklassen. Omkring 1900 bröts ideologin upp i en gren som istället för revolution ville satsa på sociala reformer. Denna reformistiska inriktning blev vägledande för arbetarrörelsen i Norden.

De arbetare som först organiserade sig fackligt var de inom hantverksbetonade branscher, till exempel metall, snickeri och mekanisk verkstadsindustri. Först i Sverige var typograferna 1846. Genombrottet för fackföreningsrörelsen skedde på 1880-talet. Starten blev en våg av strejker som sköljde över trävarudistrikten i mellersta Norrland. Det var först med fackföreningarna som arbetarna fick en röst i samhället som en motpol till den etablerade borgerligheten. För att kunna samordna fackföreningarnas krav på kollektivavtal och höjda löner, bildades LO, den svenska fackföreningsrörelsens centralorganisation, 1898. Snart organiserade också arbetsgivarna sig och 1902 bildades SAF, Svenska Arbetsgivare Föreningen.

Katrineholms första fackförening var ”Snickeriföreningen för Katrineholm med omnejd”, bildad 1888 vid Carl Fredriksons Träförädlings AB. Ortens andra fackförening var Järn- och metall som bildades vid Grönkvists Mekaniska Verkstad 1901. Järn- och Metall lyckades efter ett år att driva igenom förkortad arbetstid på lördagar; 06.00-16.00. Efter ytterligare några år förkortades arbetstiden till sju timmar på lördagar och tio timmar på vardagar. Det infördes även viss övertidsersättning samt ledighet på första maj, arbetarnas dag.

I början av 1900-talet rådde internationell konjunkturnedgång. I Sverige ledde sjunkande löner ledde till flera lokala arbetskonflikter. Detta slutade 1909 i storstrejk och nästan 300 000 arbetare lade ner arbetet. Detta innebar en katastrof för fackföreningsrörelsen som repade sig först efter första världskriget och hade fortsatta konflikter även på 1920-30-talen.

1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti av representanter för den svenska arbetarrörelsen. På programmet stod krav på allmän rösträtt och förkortad arbetsdag, något som blev verklighet 1909 respektive 1919. Partiets första ledare var Hjalmar Branting. 1917 kom partiet med i en regering första gången. Från 1930-talet har socialdemokraterna varit ett stabilt parti som dominerat uppbyggnaden av Sverige som social välfärdsstat. Under 44 år, 1932-76, var partiet i regeringsställning. Arbetarrörelsen som startade som en reaktion mot maktens orättvisor har under 1900-talet tagit makten och blivit ett ledande politiskt parti. En socialdemokratisk förening, en arbetarkommun, bildades i Katrineholm 1902. Syftet var att samla arbetare och andra som ville förbättra arbetarnas situation och få större politisk styrka. Arbetarkommunen organiserade samma år ortens första 1:a maj-demonstration.