På 1960-talet hade de flesta i Sverige bra bostad och tillräcklig inkomst. Hos många väcktes nu krav på sådant som inte kan mätas i pengar – bättre miljö, en fredligare värld, nya perspektiv. Bland vissa grupper bildades en protest mot storskaligt välfärdssamhälle.

”Tyst vår” är titeln på en bok som gavs ut på svenska 1963. Den är skriven av amerikanskan Rachel Carson och handlar om miljöförstöring. Detta blev en väckarklocka för svenskarna, som sedan ransoneringen upphörde efter andra världskrigets slut 1945, friskt hade köpt, slitit och slängt utan en tanke på miljöskador. Industrisamhället blev ifrågasatt.

På 1970-talet fick vi upp ögonen för miljön och miljörörelsen vann mark. Rörelsen blev en mindre folkrörelse som kom att innefatta kritik mot det som blivit det moderna sättet att leva. ”Gröna vågen” var flytten från storstaden till landet som blev populärt. Man skulle leva i harmoni med naturen.

Det protesterades mot bilism, träd kramades för att inte sågas ner, protestmarscher gicks mot kalhuggning av skogar och övergödning av sjöar. Inte minst kärnkraften demonstrerades det emot. 1980 hölls en folkomröstning angående kärnkraftens vara eller icke-vara. Alternativen som fanns att välja på var när och om kärnkraften skulle avvecklas. Resultatet blev jämt och riksdagen beslutade att det sista kärnkraftsaggregatet skulle avvecklas 2010. Men dit var det långt år 1980.

År 2005 lämnade varje person i Sverige ifrån sig 480,5 kg sopor. 75 % av alla förpackningar lämnas till återvinning. Här intill vid parkeringen mot Vasavägen finns en miljöstation.