Vid andra världskrigets slut 1945 var lättnaden enorm. Sex års krig och oroligheter var över. Även i Sverige, som inte hade deltagit i kriget, var lättnaden stor. Typiskt i Sverige vid denna tid var att det fanns många små industriorter och stora företagargrupper. Ett bra exempel är lilla industriorten Katrineholm med stora företaget SKF (Svenska kullagerfarbiken). SKF köpte upp katrineholmsföretaget Grönkvists Mekaniska Verkstad år 1915. Då började man tillverka remskivor som användes för att driva maskiner i industrier. De var en viktig del i SKF´s produktion och exporterades till stor del.

Just Sveriges export av produkter var grunden till välståndet som varade från 1950-talet till 1970-talet. Denna period brukar kallas de gyllene åren. Människor fick högre löner, bättre levnadsstandard och arbetslösheten var rekordlåg. Det var till och med så att det saknades arbetskraft i Sverige. Det berodde förutom på livfull produktion bland annat på att skoltiden hade förlängts och folk därför kom ut senare i arbetslivet. Därför importerades yrkesutbildad och kunnig arbetskraft från utlandet. Största gruppen kom från Norden, men även från Baltikum, Ungern, Grekland, forna Jugoslavien och Turkiet. Vid mitten av 1970-talet besöktes Danmark för att värva arbetskraft till SKF.

Arbetskraftsinvandringen var en lysande affär för svenska staten. De som kom var färdigutbildade och tog jobb som ingen svensk ville ha. De som började arbeta i Sverige bemöttes positivt och blev snabbt en del av samhället.

SKF expanderade på 1940-50-talen. Man införde elektronisk smältning, nytt stålgjuteri och segjärn som kom att ersätta stålet. Men på 1970-talet drabbades Sverige av en svår lågkonjunktur, mycket beroende på oljekrisen i världen. SKF lyckades dock fortsätta sin export, bland annat till General Motors i USA. SKF Mekan AB bildades på 1980-talet och blev eget aktiebolag från att ha börjat som en verkstad inom SKF-koncernen.

”Våra pappor träffades varje dag på jobbet, för de arbetade allihop på SKF, eller Kullager som alla sa på den tiden. ”Kullager-barnen” var också vad våra mammor kallade oss ungar.”
Ingrid Warne. Pappan var platschef på SKF 1933-53.
Hembygdföreningens årsskrift 2003

”De flesta skolungdomarna har något slags sommarjobb, gnor omkring på schascyklar eller rensar ogräs i någon handelsträdgård. Andra, som slutat skolan, har lärlingsplatser på bygge, kontor och i verkstäder. Kullagerfabriken och Pump-separator suger upp många ungdomar och åtskilliga kommer att bli kvar där under resten av yrkeslivet.”
Ulf Malmkvist, hembygdföreningens årsskrift 2002

”SKF-barnen hade alltid bra sulor på skorna. Föräldrarna skar till remskivor från SKF och satte under skorna. Det syntes lång väg att där kommer ett SKF-barn.”
Lennart Lindström