Här intill vid Stortorgets kortsida låg fram till 1980-talet det som fortfarande kallas Raggarbacken. Varifrån kommer detta underliga namn? Från raggarna såklart. På 1940-talet föddes rekordmånga barn i Sverige. Då de växte upp förlängdes skoltiden. Detta tillsammans med ökat välstånd där de ”unga vuxna” var en köpstark grupp, skapade en speciell tid mellan barndom och vuxentid – tonåren. Begreppet kommer från USA, ”teenagers”. Som så mycket annat vid den här tiden. Fenomenet tonåringar spreds till resten av västvärlden. Detta var under 1950-talet, tillsammans med oron för ett atomvapenkrig, det mest förfärande vuxna kunde tänka sig.

Utmärkande för de nyskapade tonåringarna var musiken. Med Bill Haley kom ”Rock around the clock” 1955 och rockmusiken. Sen kom Elvis och Tommy Steel som blev tongivande med kläder och musik. Efter rocken kom popen på 1960-talet, introducerad av The Beatles. 1960 startade Sveriges Radio Melodiradion. Kommersialism ansågs farligt och reklam var förbjudet. Musikprogrammet Tio i Topp med topplista med musik baserades inte på försäljning som liknande listor i världen, utan på omröstning.

Ungdomar läste engelska i skolan och kunde därför förstå och kunde sjunga hyggligt på engelska. Detta tillsammans med kommunala musikskolan bidrog till att det svenska musikundret spreds över världen, med grupper som ABBA och Roxette. I Katrineholm spelade Goofers, inspirerade av Beatles, på ungdomsgården HanLin (i korsningen Hantverkaregatan-Linnévägen) som öppnade i slutet av 1960-talet. Tears spelade glamrock i mitten av 1970-talet med influenser av David Bowie.

Tillbaka till Raggarbacken. På 1950-talet dök raggaren upp i sin raggarbil klädd i jeans, skinnjacka och med uppåtkammad vågfrisyr med brylcreme. Raggarbruden hade håret i Fara-Dibah-frisyr, eller lite mer vardagligt, hövålm. Här på Raggarbacken, som var en upphöjning på ca 2,5 meter, hade man bra koll över torget.

Raggare och rocken var underklassföreteelser. För första gången i historien nåddes denna grupp direkt via modern massmedia, inte via överklassen. Idag är ungdomsrevolter rutin. Det beror på den allmänna vanan vid nyheter, mindre ungdomskullar och ett mer mångskiftande samhälle.

På 1980-talet skulle Katrineholms centrum förnyas. Ett förslag var att riva Raggarbacken. Det väckte många upprörda känslor. Men 1985 löstes problemet på ett obehagligt sätt. Ett av husen på Raggarbacken brann ner. Kvarteret revs och en ny byggnad stod snart på plats.

”James Dean-syndromet var utbrett.”
Birgit Malmkvist om modet med en våg i håret.

”Skinnjackor med pälskragar och insydda byxor är högsta mode hos de äldre grabbarna, som alla är barhuvade för att inte platta till den med stor möda lagda vågen ovanför hårfästet…
…Tjejmodet är inte så ensidigt. Man ser både sticktröjor, parkas, och skidjackor med resår i midjan. Slamkrypare, de låga kängorna av svart mockaimitation och med dragkedja mitt fram, står i långa rader i omklädningsrummen, både hos grabbarna och tjejerna.”
Ulf Malmkvist om allmänhetens skridskoåkning på Skogsborg i början av 1950-talet,
hembygdföreningens årsskrift 2002

”… snart samlas de framför Ackes korvkiosk som står mellan bondtorget och fontänen. Där kan man vara säker på att alltid träffa någon man känner.
Korv-Acke är van vid ungdomarna och kan slänga käft. Den som inte har pengar så det räcker till en varm utan bröd, kan för en femöring få en slatt senap på ett papper. Han har annat att sälja också men det är inget man köper när det finns tjejer närvarande.”
Ulf Malmkvist, hembygdföreningens årsskrift 2002