”Konfektyrer, krokaner, glacer, efterrätter, tårtor, bakelser, kaffe- och thébröd, servering av kaffe, thé, choklad och läskedryck”. Så presenterades för första gången kafét som senare skulle få namnet Sultans.

1896 öppnade makarna Lindberg café på nuvarande Bievägen. Paret kom hitflyttade från Bohuslän eftersom de tyckte att Katrineholm var en framtidsort med goda möjligheter att driva handel i. Tio år senare anställdes Anders Sultan som senare tog över verksamheten och bytte namnet till Sultans. 1962 flyttade caféet till Norr City där det ännu finns. Idag har Sultans blivit ett kafébegrepp, inte bara i Katrineholm.

Under andra världskriget var många varor ransonerade. I utbyte mot ransoneringskort fick man köpa en viss mängd av varorna. Istället för riktiga produkter uppfanns olika surrogat – ”surr”. Det fanns till exempel 155 olika kaffesurr och 62 olika äggersättningar.

Lyxkonsumtion var under ransoneringsåren något helt orimligt. Då kriget var slut blev Sveriges ekonomi allt bättre. Dessutom ökade kontakten och handelsutbytet med andra länder och nya produkter kom till landet.

”Tobaksransoneringen upphörde inte direkt efter krigsslutet. Rökarna höll hårt i sina tobakspungar och cigarettpaket. En fimp som var längre än en centimeter räknades som ett fynd. Många använde munstycken av gult björkträ och kunde på så sätt röka cigaretterna ända tills de fick in glöden direkt i munnen.”
Ulf Malmkvist

"Cigarettmärken som Boy och Hudson, paketet med skyskraporna, dök upp och var billigast. Ända var det inte tal om att köpa hela paket. 
– Två lösa Boy, sa man i affären och tillade med troskyldig blick, åt pappa.”
Ulf Malmkvist

”Jag älskade deras sega bananer! När kriget slutat och man äntligen kunde få riktiga bananer blev jag grymt besviken. Jag trodde att de skulle se ut och smaka som Widstands små gula sega.
Istället var de omtalade exotiska frukterna beska och de sträva tuggorna riktigt växte i munnen.”
Ingrid Warne om godisbananerna som såldes på godisaffären Widstrands.