I oktober förra året gjorde vi en liten undersökning inom kvarteret Slottsvakten. Här finns idag en parkeringsplats, ett vandrarhem och museets före detta utställningslokaler.Till vänster syns vandrarhemmet och till höger Slottsskolan. I bakgrunden till vänster i bild skymtar Nyköpingshus.Men det är inte allt. Platsen har en brokig historia. Härigenom var man under medeltiden och framåt tvungen att passera för att ta sig till borgen, som ligger strax intill. Man vet dock inte exakt var vägen fram till vindbryggan gick. Från 1600-talet och framåt kan man i det äldre kartmaterialet se att området användes som beteshagar och åkertäppor. Så såg det ut ända fram till år 1861 då ett gasverk togs i bruk. Med gasen drev man bland annat stadens gatlyktor.För att framställa gas användes koks som är den fasta återstoden efter torrdestillering av stenkol - ett fossilt bränsle. Vid destilleringen avgår de flyktiga beståndsdelarna, i form av kolväten, koloxid och vätgas som kan användas som bränsle. Delar av gasverkets lokaler kan faktiskt beskådas än i dag i form av entrébyggnaden till den så kallade Konsthallen.Några år senare – år 1885 - flyttades det nuvarande vandrarhemmet hit från sin ursprungliga plats väster om stadsbron på Västra Storgatan. Byggnaden skulle användas som epidemisjukhus och kompletterades år 1903 med den så kallade Slottskolan. Strax intill låg också under 1800-talet det så kallade Änkehuset.1200-talets rekonstruerade strandlinje tillsammans med den medeltida borgen. Röda byggnader står än i dag medan de gråa har rivits. Den blå punkten och pilen markerar förra årets undersökning.Vid undersökningen i höstas fann vi betydligt äldre lämningar i form av medeltida kulturlager innehållande keramik och djurben. Gissningsvis rör det sig om avfall, antingen från den medeltida borgen eller från någon intilliggande bebyggelse. Djurben från kulturlagren vid Slottskolan har nu genom 14C-analys daterats till 1150-1220 e. Kr.En stengodsskärva (CII) från ett krus tillverkat i nuvarande Tyskland. Den här typen av keramik var vanlig mellan år 1350-1400.